Första heldagen på vår bortasemester och den har varit fantastisk. Det var flera år sedan vi hade en vecka borta så här och avsaknaden av måsten gör att jag känner mig så otroligt avslappnad och jag blir en bättre människa.
Imorse kunde jag inte riktigt vakna. Semester gör det med mig, man slappnar av och då är det som att ett helt år av överspändhet bara försvinner och man blir trött. Så jag vaknade tidigt som jag brukar, men jag kunde faktiskt somna om. Det slutade med att jag gick upp ur sängen klockan nio. T hade däremot varit uppe sedan fem och trängts med de första surfarna. Fast han var inte i vattnet utan tog kort på soluppgången med sin kamera.
Vi åt frukost i form av bröd och mandelcroissant från bageriet här i byn och det var finfint. Dock trampade O sönder en planka på en av utestolarna och tillsammans med en fläck som vår pizzakartong gjorde på matbordet igår ligger vi risigt till när det gäller att få tillbaka depositionen. Men det får lösa sig.
Därefter åkte vi ner till stranden, tog med oss en miljon strandleksaker och jag kände det som att vi var med i Sällskapsresan. Med allt detta parkerade vi oss vid lagunen och hängde där de närmaste tre, fyra timmarna. Jag hade bikini på mig och var i vattnet med ungarna en stund. Det var nog första gången sedan förra sommaren jag badade så det var dags kan man säga. Stället är perfekt för ungarna ligger i plurret med sina badringar och boogie boards där det inte är så djupt och jag och T kan hänga i våra strandstolar och koppla av. Som ett all inclusive på Mallis fast ändå inte.
Vi gick hem och åt korv med pasta till lunch och när jag lade mig en stund på sängen för att sträcka ut mig så somnade jag som en stock. T och ungarna somnade i sin tur i hängmattan. Vi gör alltså inte många knop. Så där som det ska vara. Men efter ett tag så var vi redo för omgång två. Vi gick upp på en liten kulle längst ut på spetsen av den halvön där allting händer. Där surfar en massa coola människor och längst hela parkeringen står vans i vilka de sover. Jag som alltid får FOMO över missade liv får ju nästan panik. Jag har alltid velat leva surfliv. Det är bara det att jag inte gillar att bada, avskyr att frysa och inte alls har fallenhet för att tumla runt i vattnet medan jag håller koll på en bräda. I mitt nästa liv kanske.
Efter promenaden gick vi ner på stranden igen och gjorde favorit i repris. O åker med brädan på mage precis i strandkanten så där så att det blir som vattenplaning. Skimming tror jag att det heter och detta gjorde han otröttligt gång på gång på gång. Vi satt i våra stolar och njöt, det var varken för varmt eller för kallt utan bara härligt. Men vid sju tänkte vi att det var dags att gå hem. Så nu har vi alla duschat och barnen ska precis äta köttbullar. För mig och T blir det wok med nudlar lite senare.
Jag njuter av denna paus i vardagen.
/CC
Kommentera