Alarmet stod på 4.30am imorse. Men det hade jag inte behövt ställa för prick klockan fyra så sa det ping och så vaknade jag av mig själv. Inte för att jag var utvilad, men antagligen för att jag i mitt undermedvetna var orolig för att missa liven med min kurs.
Så klockan fem var jag påklädd och fixad och redo för dagen. Mötet höll på i en och en halv timme och det var som vanligt jättebra. Jag lär mig en massa och energin är så himla positiv så man kan inte annat än att komma därifrån med ett leende på läpparna och i själen. Jag pratade också lite idag och det var roligt. Vi var ovanligt många, 32 stycken, men jag kan tänka mig att det droppar av för det var det första mötet idag.
Hur som helst är det ett aber att jag fortfarande är vaken och trevlig! Men jag njuter av att vara på bra humör, av att ha haft en bra dag på jobbet och att jag och barnen har klarat en hel vecka själva hur smidigt som helst. Än en gång, jag vet ju att folk gör detta hela tiden, år efter år, med sex kids och utan armar. Typ. Och hatten av till dem. Men det jag säger är att när man är van att vara två och har allting uppdelat, beräknar bara halva tiden på morgonen osv. så blir det skillnad när man helt plötsligt ska göra allting själv. Men det har som sagt gått hur bra som helst!
Och nu ser vi alla fram emot att T kommer hem imorgon efter simningen och då ska det börja bli jul i detta hus. I helgen ska vi nämligen äntligen pynta, försöka hitta gran (om det finns några kvar) och så blir det även julfest. Det är så mycket roligt framöver nu att det spelar ingen roll hur trött man är. Lyckan lyser igenom ändå!
/CC
Kommentera