Man kanske undrar varför jag är ute och härjar på utflykter fastän jag precis har förlorat min morfar. Eller så kanske man inte alls undrar det, vad vet jag.
Hur som helst så är det ju olika det där med sorg. Och jag känner mig ledsen på så sätt att han alltid har funnits i vårt liv och inte är där längre. Men jag känner mig också glad för att han vid 89 års ålder och trött på livet fick ett fint slut. Dessutom är det nog svårare för mig att förstå att han är borta när jag är så långt ifrån. Och samtidigt slipper jag mycket av det jobbiga, just för att jag är långt ifrån. Jag såg inte riktigt hur illa det var i slutet, till exempel. Det är nog lättare för mig än de andra att komma ihåg honom som han var när han var frisk.
Hur som helst hade vi ju redan en hyrbil hemma och hade planerat att åka på en heldag i Sydney, till den lite egendomliga ön Cockatoo Island. Så vi åkte lite över nio imorse till en suburb som heter Greenwich Point. Vi har aldrig varit där innan och valde ställe på måfå då vi ville kunna parkera lätt och sedan ta en färja ut till ön. Det var bara det att det visade sig vara ett område fullt av stora lyxiga och majestätiska gamla mansions med utsikt över vattnet och Sydney CBD och Harbour Bridge på andra sidan. Inte dumt alls för en husälskare som mig.
Vi satte oss och åt medhavda mackor i en park vid vattnet medan vi väntade på färjan. Det var en liten färja som tog tio minuter på sig att korsa över till ön, men det är fint hela vägen och barnen älskade att åka båt en liten stund. Och för mig som inte åker båt gick det också bra, en sådan kort sträcka klarar jag också av.
På Cockatoo Island har de gamla hus där fångar bodde medan de byggde skepp, det finns gamla fängelsehålor och en massa konstiga rostiga maskiner, kramar och annat skojigt. Vi vandrade runt och tittade på allt och satte oss även och fikade en stund. Det var en härlig dag. Och en härlig helg. Men en väldigt konstig sådan med tanke på morfars bortgång. Högt, lågt och mittemellan.
/CC
Kommentera