Börjar det gå över från en hälsosam nivå när man spenderat över fyra timmar i sträck av sin lediga dag på att läsa sin bok? Och när sagda bok är slut så känner man sig ledsen och ensam och lite tom? Är det jämförbart med att titta på glassiga bilder på Instagram och önska sig bort till andra ställen? Böcker ska ju vara bra för en. Men är det alltid så?
Jag har inte svaret, men jag vet också att ibland är jag inte stark nog att slita mig och det finns ingenting jag hellre vill göra. Man vill läsa så fort som möjligt till slutet men vill ändå absolut inte att det ska ta slut. Den där dubbla känslan som är så vanlig i ett liv. Glädje och sorgsenhet i ett och samma ögonblick.
Hur som helst så har jag fått lite gjort i alla fall. Vi har bokat någon som ska byta ut det klirrade fönstret på onsdag. Jag har planerat veckan, vikt tvätt, betalat räkningar, fört över pengar till Sverige för CSN och så vidare. Jag kom mig också ut på en promenad precis när solen höll på att gå ner och insåg med glädje att den inte går ner kvart över fem längre, utan kvart i sex. Det börjar så sakteliga bli ljusare och om fem veckor är den officiella våren här. Den ser jag fram emot, trots att vintern än så länge inte varit speciellt jobbig detta år.
Nu är det dags för middag i form av pumpasoppa och chokladbrödet. O kallar brödet vi bakat för det, det är brunt och har sirap i sig och går hem starkt hos ungarna (och oss). Och vill han jämföra det med choklad så är det ju toppen. Vad som än fungerar och gör att lunchlådan inte kommer hem lika full som den skickades iväg. Man får vara glad för de små vinsterna.
/CC
Kommentera