VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Min sista måltid.

Då var det dags för PMS igen och jag sitter här och gråter framför datorn. Så här kan man ju inte ha det. Jag känner mig trött, olycklig och i någon slags hopplöshet. Allt detta är inte verkligt. Jag är inte olycklig egentligen, bara ibland. Och kanske inte olycklig egentligen, bara inte särskilt lycklig. Men som de säger, det är inte meningen att man ska gå och vara lycklig hela tiden. Men det är samtidigt inte meningen att man ska gråta och känna detta svarta.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

DE329D09-FADE-49D3-A6D8-595658783600 D83DB976-0DBE-427C-BEAE-0C3D6C873678

Jag skrek på O imorse. Vi vaknade sent och morgonen blev stressig. Vi hade bestämt att O skulle tillbaka till förskolan idag efter mer än en vecka borta och han var nog lite nervös, eller ville inte i alla fall. Han skrek och vred sig när jag skulle klä på honom, när jag borstade hans tänder och hans hår och till slut slängde jag borsten i soffan och skrek att jag inte orkar mer. Jag fräste och svor. Det var inte vackert. Men framför allt så blir jag besviken på mig själv. Jag trodde att jag hade kommit längre än att skrika och gorma på mina barn. Så ovärt. För oss båda.

Lunch.

Lunch.

11368146-D39D-450C-9711-51C7FBCC2589

Detta skrev jag i stundens hetta imorse och sedan slutade jag, skärpte till mig och jobbade en vanlig dag så där som man gör när man är en duktig flicka. Men dagen blev, som dagarna ju oftast brukar, bättre. Jag prickade av saker från to do-listan, jag beställde en ny note book att skriva mina morning journals i och vi har troligtvis fått tag på två marsvin som kan bli våra hos en breeder vi blivit rekommenderade. T har också köpt charkuterier och god mat till mig på som han säger ”min sista måltid innan jag lämnar honom och familjen”.

Min sista måltid.

Min sista måltid.

6CA21EAF-202B-4E77-8962-D66C22E5A96B

Stackars T alltså. Det är inte lätt att leva ihop med en hormonell, halvdeprimerad övertänkare som alltid vill vara någon annanstans än där man är just nu. Tur att man kan vara fantastisk, rolig och charmig ibland också så att inte han tar barnen och sticker. Det hade varit jobbigt. Men nästan rätt åt mig ibland. Men jag jobbar vidare med mig själv och mina tillkortakommanden, det är väl allt jag kan göra för tillfället.

/CC


Kommentarer


  1. Lisa 3 juni, 2022 on 22:48 Svara

    Hej,
    Vill bara påminna dig om att du inte är ensam om att bryta ihop och bli sådär arg på barnen ❤️ Emellanåt fixar man det inte bara, jag exploderar också då och då. Efteråt skäms jag och mår dåligt. Men vi är bara mänskliga och gör så gott vi kan ❤️
    Kram L

    • sydneymamman 4 juni, 2022 on 12:59 Svara

      Hej L!

      Tack snälla för att du tar dig tid att skriva detta till mig!❤️ Man vet ju det egentligen, men ibland känner man sig som världens minsta människa och mamma. Tänk att det ska vara så himla svårt ibland.

      Massa kramar,
      CC

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna