Så O blev feberfri igår men fick vara hemma idag med hosta och snuva. Tanken var att han skulle tillbaka till förskolan imorgon. Men så ville inte livet. Han verkade okej hela förmiddagen, men så gick han frivilligt och lade sig vid lunch. Och när han vaknade så storgrät han och slutade bara inte. Han bara grät och kommunicerade inte vad som var fel. Men till slut fick vi reda på att han hade jätteont i högra örat. Vi hade frågat om örat innan, men då sa han nej. Det visade sig att han hade blandat ihop det svenska ordet öra med öga och ont i ögat hade han ju inte.
T satte sig i bilen och tog honom till doktorn i Terrigal. Fast hos vår vårdcentral var det helt fullt, men de lyckades komma in hos en annan. Dock fick de sitta utomhus medan de väntade eftersom O har Covidsymptom. Och i farten hade varken O eller T fått med sig varmare kläder. Men det gick det med. Doktorn tog en titt på hans öra och såg direkt att han hade en severe ear infection. Så det blev att köpa penicillin och hålla honom hemma flera dagar. Vardagssjukdomar är man lite trött på nu ju. Men O är okej nu med hjälp av sina mediciner och det är ju huvudsaken såklart.
Och B kom hem ifrån sin kompis, där hon varit efter skolan, arg som ett bi. Hon hade frågat T i bilen om hon kunde få sova över, men när T hade sagt nej så skulle det inte förlåtas på hela kvällen. Vem visste att tonåren börjar vid åtta års ålder? Hon önskar sig även hair extensions i födelsedagspresent och igår refererade hon till en pojke i klassen som sitt ex. Vad är det som händer? Jag hänger inte med.
Imorgon ska jag äntligen få klippa mig och färga bort det gråa som börjar titta fram igen. Det ska bli skönt att känna sig lite fräsch. Men nu blir det såklart serie och en kopp te med någon ruta choklad. Denna kvällsstunden betyder mycket för psyket och själen.
/CC
Kommentera