Idag har det varit en helt vanlig dag i ett helt vanligt liv. Det har varken varit yay or nay, men helt okej. Ljummen mellanmjölk. Och förutom att jag har en dunkande huvudvärk nu på kvällen så har jag varit ganska glad och haft det bra i mellanmjölkens land.
T är på väg hem, men eftersom han varit lite utanför Sydney så kommer det att ta ett tag med bussar och tåg och jag har nog hunnit lägga mig innan han kommer. Ifall jag lyckas ikväll så har jag klarat fyra kvällar i rad med läggning kvart, tjugo över tio istället för elva. Och det har räddat mig dessa nätter när O till exempel vaknade klockan två inatt och jag hjälpte honom kissa och följde med och stoppade om honom igen. Det är inga världsomvälvande nyheter, men man mår så mycket bättre när man får sova. Nähä? Så varför är det då så svårt ibland? Både att komma isäng i tid och att faktiskt sova eller somna om.
Till skillnad mot när jag tidigare i år kände mig helt okej med att inte komma till Sverige i sommar, så blir det faktiskt svårare och svårare nu. Jag ser ofta bilder på platser flasha förbi mina ögon och sedan måste vi åka dit. Manly, Shoal Bay etc. Och på sistone har det varit Kivik, Fiskebäckskil och hemma på Österlen där vi har vår lilla, älskade Hörna. Det var på dagen fyra år sedan vi köpte Hörnan häromdagen. Då trodde man inte att den fortfarande skulle stå halvfärdig och obebobar (är det ett ord?) så här långt senare. Men strunt samma, det är ingen vits att tänka bakåt. Jag tänker lite att T kanske får åka hem till nästa påsk eller så och fixa elen med sin pappa. Och så när vi kommer nästa sommar kan vi göra saker som man kan göra själv, resa väggar, måla, dra bort en miljard spikar i taket etc. Jag har fortfarande en klar bild på hur jag vill ha det där. Tanken är ju att vi ska bo i vårt lilla hus när vi kommer hem några veckor om året. En torpardröm, helt enkelt. Det bästa av (sub-)tropikerna här och svensk sommar där.
Nu bråkar dock barnen i duschen. Dags att gå och vara mamma en stund till ikväll. Sedan ska jag bara koppla av och vara jag.
/CC
Hamnade på din blogg i misstag o kikar in här emellanåt. Du skriver ärligt och vardagliga saker som man kan relatera sig till fastän man bor så långt borta som Finland. Så skönt att läsa om småbarnsliv som ser precis ut som här hos oss med tre små fastän omständigheterna är annorlunda?kämpa på! Kramis
Hej J!
Så roligt att du hittat hit ända från Finland!?
Ja, jag är väldigt dålig på att hålla tillbaka eller på att måla upp en annan bild än den som är så det blir högt och lågt här. Kul att det uppskattas!
Tack för din kommentar och allt det bästa till dig och dina små med!
Kram,
CC