VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Sorgligt det där.

Jag sitter i väntrummet hos tandläkaren och klockan är tjugo i åtta på kvällen. Min tid är kvart i och jag har satt mig och läser i min bok en stund innan de kommer ut. Det kändes konstigt att lämna huset lite över sju när det var regnigt och mörkt ute, men ändå lite mysigt att få åka iväg själv. Av olika orsaker har det blivit väldigt dåligt om CC går ut själv på kvällen på sistone.

Hej.

Hej.

Jag har inte träffat mina tjejer på middag, inte gått på bio och inte ens gått till gymmet på nära två månader. En blandning av Covid, förkylning, regn och andra livshändelser är orsaken. Dessutom känns det som att vi är många som liksom vant oss vid att man inte får/kan gå ut och det tar nog ett tag innan alla regler försvunnit ur kroppen. Fast för mig som är en ensamvarg som älskar hemmet och att vara med familjen, så gör det inte jättemycket att få vara hemma och mysa. Oj vad man låter gammal och tråkig. Än finns det liv i tant!

Det är torsdag och gatorna här i Terrigal brukar sjuda av liv. Men tyvärr var nästan alla restauranger jag gick förbi helt tomma. Regnet och Covid ger inte de stackars restaurangägarna mycket lättnad även nu så långt senare. Jag hoppas att de klarar sig lite till. Man vill ju inte se sina favoritställen gå i graven. Plus att det är så sorgligt med alla drömmar som går i kras. Allt arbete i många år som inte lönar sig längre. Sorgligt det där.

Men nu hör jag att min tandläkare är på väg ut. Wish me and my wallet luck.

/CC

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna