De ringde från tandläkaren och påminde om att jag har en tid kvart i åtta imorgon kväll. Jättesent ju! Då vill jag gå och lägga mig. Alltid när det börjar närma sig tandläkarbesök så borstar man helt plötsligt tänderna lite längre och lite mer noggrant. Precis som att det hjälper när man varit semi-slarvig resten av året. Fast jag använder fortfarande plackers varje kväll och har gjort i flera år, så jag hoppas att det räddar mig.
Idag har jag jobbat länge igen. Men vi har också hunnit träna på Bs årliga tal. I år ska hon prata om regncykeln. Man väljer själv ämne, men vi tog regn med tanke på sommarens och höstens rekordbrytande regnfall. Hon har fyra små kort som stöd, men har lärt sig allt som ett rinnande vatten. En mening innehåller dock orden ”fluffy clouds” och helt plötsligt kan hon inte för sitt liv säga fluffy utan säger flushy. Jag vet inte vad som pågår, men vi får se hur det går imorgon när hon vaknar. Det spelar ju inte så stor roll, det är bara så himla konstigt att det bara inte går. Vi har skrattat mycket allihopa ikväll.
Vi, och särskilt T, har ett späckat schema framöver. Han ska på poker night på fredag och sedan skulle han åka till en kompis 40-årsfirande i Sydney på lördag och sova hos honom till på söndag. På söndag skulle han sedan åka bussen till ett hotell för att gå på en konferens måndag till onsdag. Allt detta ska fortfarande hända, förutom födelsedagsfesten på lördag då huvudpersonen fått Covid. De var på en fest förra helgen och hittills har tydligen nio personer smittats. Skojigt värre! Men hur synd det nu är om födelsedagsbarnet så är jag inte jätteledsen för att ha T hemma en dag till. Då hinner vi kanske fixa lite med stenen där nere.
Men nu är teet färdigt och vi ska äta choklad och titta på Sandhamn. Vi har inte mycket kvar nu. Nog har jag tröttnat lite, men jag kommer ändå sakna Nora och att åka och hälsa på i svenska skärgården varje kväll.
/CC
Kommentera