T är inne och handlar lite mat och jag tog upp telefonen för jag håller på att somna. Två nätter med dålig sömn har gjort att jag känner mig helt slut nu ikväll klockan fem. Men inte lönt att sova nu.
Vi har haft en fin dag hittills. K kunde inte promenera med mig imorse, så klockan stod på 7 istället för 6.30am, vilket ju känns lite snällare. Himlen var blå och solen sken och jag testade en ny guidad morgonmeditation som var riktigt bra. Så dagen började på rätt sätt, helt enkelt. Klockan tio hade jag dock fortfarande pyjamas och morgonrock på mig när det knackade på dörren och leveransen med stenar kom. De skulle ringt först och han bad om ursäkt för han hade glömt, men det gick bra ändå. Han verkade inte bry sig om att jag inte var klädd. Varför skulle han det, egentligen? Mest i mitt huvud. Men jag ropade på T som fick flytta bilen medan jag slängde på mig trädgårdskläder och hämtade kidsen för att gå ut och titta på när han lyfte flaket och hällde ut stenen. Mycket spännande, tyckte särskilt O.
T och jag gick ned och grävde i en dryg timme, satte ut pålar i hörnorna och snöre mellan för att märka ut ytan klart och tydligt. Det var bara det att vi inte kunde bestämma oss för exakt vart vi skulle sätta vissa av gränserna. Innanför eller utanför de nedersta stolparna till altanen etc. Till slut ringde vi K, landskapsarkitekt, och pratade igenom det och fick bra tips och tankar. Men vi har inte hunnit så mycket idag heller till min stora frustration. Jag vill att det ska bli klart helst igår. Det hjälper ju inte att jag efter varje spadtag måste stå och hyperventilera för att jag just delat en daggmask mitt itu eller att de bara hoppar upp och ringlar överallt (daggmasksfobi).
Vi hade bokat en lunch på Shady Palms i Avoca klockan ett för att smygfira Ts födelsedag på tisdag. Så det var bara att göra oss iordning och köra dit och så får vi fortsätta en annan dag. Det var första gången vi var där och det var som att komma in i en annan värld. Det kändes som att vi var i Thailand eller liknande. Maten var inte jättespeciell, men bra nog för att det skulle vara värt att gå dit. Men djungelatmosfären var absolut det bästa.
Dock blev det lite drama för kanske tio minuter innan vi skulle gå därifrån kom O och sa att han inte kunde hitta B. De lekte kurragömma och han tyckte att han hade letat tillräckligt länge. Vi satt kvar en stund till och tänkte inte så mycket på det, men sedan kände vi att vi ville gå och B syntes fortfarande inte till. Vi började leta och leta och leta men hon var ingenstans. Detta ställe är perfekt för kurragömma eftersom det är flera olika sektioner med bord och stolar, barer, mysplatser mitt bland palmer och allt möjligt. Men det gjorde det också svårt att leta. Efter kanske 20 minuter började man tänka dumma tankar om att det kanske hade hänt något, men jag kände ändå att det var osannolikt och höll mig lugn.
T är däremot lite av en katastroftänkare på sådant och jag såg på honom att han började stressa upp sig. Vi fortsatte söka, gick ned till bilen som stod parkerad en bit bort och sedan tillbaka runt och runt för att leta. Vi började fråga personalen, de hade inte sett henne men lovade att hålla ögonen öppna. O började bli orolig för att vi skulle åka därifrån utan hans syster och sa om och om igen ”I miss Billie!” Till slut, nu hade det kanske gått 35 minuter sedan O kom första gången och sade att han inte kunde hitta henne, gick jag åter igen tillbaka till de bås vi hade suttit i och frågade gästerna runtomkring ifall de hade sett henne. En tjej sa att hon trodde att hon sett henne med servitrisen nyss.
Mycket riktigt, jag gick bort en bit och då höll T henne i handen och pratade med servitrisen. B hade tydligen gömt sig uppe bland palmerna i barområdet (där det inte var något folk). Vi hade varit där uppe flera gånger men inte hittat henne. Hon hade suttit och väntat, nöjd med sitt gömställe, men inte förstått att vi varit oroliga. Vad är det för unge som har tålamod att sitta gömd i över en halvtimme? Jag har aldrig varit med om maken! Slutet gott, allting gott. B blev väldigt ledsen när hon insåg att vi letat och varit oroliga och jag kan med säkerhet säga att hon inte kommer att göra om det. Men restaurangen var bra hur som helst och vi kommer absolut att åka tillbaka. Minus kurragömma.
Efter en runda till Wagstaffe sitter jag nu här och väntar på parkeringen och håller på att somna. Fast det hjälpte att skriva lite, nu är jag inte lika trött och klarar mig nog några timmar tills det blir legitimt att krypa till kojs ikväll.
/CC
Åååå den skräcken innan man hittar dem ❤️
Har också varit i den situationen 🙁
Hej A!
Ja, usch, det var inte roligt! Men som sagt, det var en förhållandevis bra situation ändå. Hade nog känts värre om det var i ett köpcentrum eller något med en massa människor och ännu större ytor. Och det blev ju bra till slut!
Men inget man vill göra igen, som du själv vet!
Kram,
CC