Vi sitter på sanden bland minipyramiderna på Stockton Beach, den stranden som vår vän en gång i tiden beskrev som lite ”sharky” och ska snart åka hem från vad som har varit världens bästa dag. I min bok i alla fall.
Våra vänner är på en kort semester här uppe vid Nelson Bay/Shoal Bay och de bor i huset The Caravan, i vilket vi har spenderat så många helger och mini holidays de senaste 12 åren. I och V frågade om vi ville komma upp och hälsa på och såklart ville vi det. Vi åkte hemifrån imorse klockan nio, hämtade B i Terrigal från övernattningsfest, och åkte två timmar upp till huset.
De var hemma när vi kom så vi hängde en liten stund där i solen på altanen och sedan åkte vi och gick på en liten walk på klipporna, stranden och i naturen. Därefter åkte I och V hem till huset igen för det blev för varmt för hunden Teo, en jättefin whippet. Vi stannade kvar så att T och barnen kunde bada medan jag satt på min lilla fällstol och tittade till vänster på ett stort gäng som höll på att baptise (döpa?) vuxna människor, rakt fram på min familj samt ett par med en nyfödd bebis som badade tillsammans alla tre och glädjen lyste om dem, och till höger där en muskulös snygging kastade boll med en annan kille. Jag hade det bra, helt enkelt.
Därefter åkte vi hem till huset och åt lunch på altanen som pojkarna hade fixat, lamm med sallad och sötpotatis. Och så glass efteråt. Mycket fint och gott! Vi satt och pratade, barnen ritade och lekte, vi löste korsord på telefonen, O hade dansuppvisning etc. Det var semesterkänsla helt enkelt. Precis som alltid i The Caravan. Efter ett tag var klockan redan fyra och vi åkte hit till Stockton Beach för att promenera lite i solnedgången och för att hunden Teo skulle få springa av sig. Det är fantastiskt vackert här.
Jag vill inte åka hem! Men det är också här uppe vi ska ha vår egna lilla semester i början av maj så vi har det att se fram emot. Just nu känner jag mig så tacksam för dagar som denna!
/CC
Kommentera