Det kan knappast räknas som mitt fel. Jag kan inte hjälpa att jag hade ett uppdämt behov. Det var som en damm och när luckan väl öppnades så kom vattnet flödande.
Jag åkte intet ont anandes till Erina Fair. Jag skulle bara kolla runt lite pyttelite i affärerna. Men jag råkade hitta en fin klänning som får mig att känna mig som att jag är en av de kvinnorna som bor på en vingård och har omaka glas med hemmagjort vin i södra Frankrike. En sådan klänning, som dessutom hade 30% på reapriset, kan ju ingen människa säga nej till. Och så behöver ju O byxor. Tre stycken, tydligen. Och så behövs ett fat till tvålflaskan på barnens badrum. Och så hittade jag slime som jag har lovat B att ersätta den kinetiska sand med som jag ska slänga eftersom den fastnar precis överallt.
Och en fin kopp att ha mitt morgonte i. Och en födelsedagspresent till Ks son B som har fyllt år och som kommer hem till oss imorgon. Och så… Ja, man fattar grejen. Men det var inte så dyra grejer så det får vara värt det. Och jag vet ju efter allt mitt jobb med life coachen att man ska tänka positivt, så det är ju extremt positivt att jag har hjälpt en massa handlare som har haft det svårt nu under Covid. Och så kommer mina kids bli glada. Och jag kommer att vara glad som fransk, härlig lantkvinna.
Men nu ska jag starta bilen för att åka hem (japp, mina fingrar behövde skriva precis nu) och titta på Yellowstone och tala om för T att jag handlat upp alla pengar så att det är tomt tills lönen på måndag. Men det kan ju vara en trevlig utmaning att leva på luft. Och värt det!
/CC
Du är jättefin i klänningen! Och så fina trän’ ni har?
Hej C!
Tack, snälla! Man ser inte tyget så bra på kort, men det är jättefint (tycker jag i alla fall?).
Visst är träden (trän’a?) fina! Det är som att vi tagit en av Bs teckningar och gjort till verklighet.
Hoppas att allt är bra med dig!
Kram,
CC