Jag inser att jag inte har skrivit någonting om depp, nedstämdhet och så vidare på länge. Det beror inte på att jag försöker undanhålla något, tvärtom så skriver jag ju alltid vad jag har i huvudet eller kroppen precis när jag sätter mig ner för att skriva. Men jag skulle nästan vilja dra slutsatsen att det har blivit bättre. Mitt humör går alltid upp och ned ganska mycket, men när jag tänker på det tycker jag inte att jag har känt den där riktiga deppen på länge.
Kanske är det så att arbetet jag gör med min life coach faktiskt hjälper. Jag känner absolut att det får mig mer positiv och mer motiverad på dagarna, men jag hade som sagt var inte tänkt på det där underliggande deppet. Kanske har det flytt ett tag. Jag hoppas verkligen det för det är ju inte alls roligt att må sådär gråsvart som man gör ibland.
Nu har jag i alla fall just kommit hem från gymmet där jag har tränat efter jobbet för första gången detta året. Jag har hunnit duscha och sitter och är så där skönt trött i kroppen. Det var kanske inte mitt allra bästa pass jag fick till idag, men jag ansträngde mig tillräckligt för att det ska kännas bra nu efteråt i alla fall. Och tillräckligt mycket för att inte kunna gå ordentligt imorgon heller.
Av mina to-dos denna veckan kan jag redan pricka av 2 * gymbesök och det går ganska bra med mitt vattendrickande också. Jag sätter fortfarande en intention varje dag samt försöker stoppa mig själv när jag tänker negativa tankar och börjar stressa. Det är svårt, men känns roligt att utvecklas även om det går sakta.
Alltså, jag hör ju hur jag låter. Snart börjar jag väl gå i kyrkan också och skriker Halleluja! vart jag än går. (Inget illa menat ifall det är det man vill göra). Äsch, nu får det vara slut på mitt snackande för idag innan jag snurrar in mig alldeles för långt i min spiral.
/CC
Kommentera