En sak som jag tycker är lite underlig är min längtan att flytta utomlands. Ja, jag bor ju alltså mitt smack i Australiensiska värmen och vid havet, men så fort jag ser någon som är på äventyr eller bor någon rolig stans så tänker jag att ”Jag vill också!” Detta beror såklart på att vart man än bor, det spelar ingen roll alls, så blir det ju till slut vardag. Man har de vanliga problemen i livet fastän man lever i paradiset. Detta ska inte missförstås för jag tänker varje dag hur tacksam jag är över mitt liv och att jag får bo här, men småproblem går inte att komma undan.
Idag är det Dag 3 i isolering och B mår nästan helt som vanligt, men idag fick O feber. Han har än så länge inte varit uppe i de temperaturer över 39,5 grader som B hade, men man har ändå märkt att han inte varit sitt livliga jag. Dock har vi problem med att få tag på tester, så idag anmälde vi O som positiv utan att ta test. Jag menar, hans syster har Covid och han blir sjuk tre dagar senare. Det är ju inte jättesvårt att räkna ut vad det är som är orsaken. Hur som helst så betyder detta att vi börjar sju nya dagar i isolering från idag.
Vi kommer alltså inte ut ur huset förrän onsdag nästa vecka. Ifall T eller jag blir sjuka nu så blir det ännu längre. Grejen är att nästa onsdag är det public holiday, dvs röd dag och vi är lediga. Så om det håller sig så här så kan vi fira dagen ute i frihet men jag som alltid blir sjuk så lätt kommer ju aldrig komma ut ur denna bubblan utan att ha blivit smittad. Och det är väl lika bra det för den delen. Det är lika bra att få det avklarat och förhoppningsvis inte bli smittad igen längre fram.
Vi har dock lite bekymmer med att maten börjar ta slut. Vi ska få hem en beställning imorgon, men om den kommer på kvällen kommer vi att få svårt med vad vi ska äta till lunch. Men det löser sig det med. Ikväll har vi i alla fall lax med zucchini. Det var det som fanns hemma i grönsaksväg, men det blir bra det med. Dessa konstigheter alltså, man är fast i sitt hus och sin trädgård som i ett fängelse, har inte tillräckligt med mat, inget toapapper och barnen är sjuka i en pandemi. Det trodde jag inte att jag skulle skriva när man levde back in pre-Covid life 2019 direkt.
Men vi är vid gott mod och det går ingen nöd på oss i det stora hela. Värre saker har hänt människor.
/CC
Godkväll! Ja vilka konstiga tider det är. Krya på barnen och hoppas det går fort över. Kram
Hej C!
Tack så mycket! Barnen mår okej, det är skönt i alla fall att det är mer som en vanlig förkylning och man inte känner att man behöver oroa sig. Nu får vi dock se hur det går för oss gamlingar. Men det går nog bra det med om vi blir smittade.
Kram