Vi är mitt i en galen storm vars like sällan skådats. Men tyvärr går det inte att njuta för jag bara väntar på att det ska läcka någonstans eller översvämmas. Var femte sekund så blir stuprännan vid bakdörren överfull och den måste sitta lite löst eller något för då är det precis som att en hink med vatten hälls rakt ut på balkongen. Jag bara väntar på att hela rännan ska komma ner och dra med sig en bit av taket. Eller att det börjar hagla, det varnas för det på väderappen, och att antingen vår nya eller vår gamla bil som ska säljas blir bucklig. Det händer ganska ofta faktiskt.
Men nog med katastroftankar nu. Som de flesta andra vid den här tiden på året har vi så himla mycket att göra. Vi försöker planera hur vi ska trycka in att handla födelsedags- och Kris Kringle- klappar till helgen, baka och laga mat till söndagens julfest med svenskarna och samtidigt hinna med B’s simning och att åka ner till Northern Beaches för att hämta två nattduksbord vi köpt av en tjej på Gumtree. Och så där fortsätter det. Men det mesta är ju roliga grejer, det är bara det att man önskar att man hade kunnat ta lite tid på sig med varje bit.
Imorse gick jag upp riktigt motiverad för att ta mig till gymmet i slutet av jobbdagen. Och för att det skulle flyta på så bra som möjligt så satte jag på mig träningskläderna redan imorse. Men dagen ville inte som jag ville. När klockan började närma sig fem var jag inte alls klar med jobbet ännu. När jag avslutade 1,5 timme senare så var jag tokhungrig och kände mig inte alls lika motiverad längre. Men jag tänkte i alla fall ta en promenad. Sagt och gjort. Men efter att jag nått till änden av vår gata så öppnade sig himlen och stormen började. Så det var bara att springa hem igen och krypa till korset med att idag vann ursäkterna över motivationen.
/ CC
Kommentera