Ikväll har jag en sådan kväll då jag funderar på vad meningen med livet är. Vad ska det vara bra för egentligen? Och jag älskar ju att leva, jag klarar bara inte av dessa toppar och dalar. Vad är en tisdag med jobb och bråk och plocka undan och trötthet och irritation bra för? Varför måste man ta sig igenom kvicksand bara för att få ljusglimtar här och där?
Jag måste tillbaka till gymmet, jag måste röra på mig, träffa folk igen nu när vi får men jag orkar inte ta tag i det. Och då är det ju inte konstigt att det blir som en spiral av tråkigheter och ångest. Det behövs ork och kraft för att byta dåliga mönster också. Nu ska jag inte var helt svart här, jag har mest en dålig dag även om de dåliga dagarna kommer tätare i perioder. This too shall pass.
Roligt är dock att jag inte hade telefonmöte med min nya life coach klockan fem idag. Det hade nog förresten passat extra bra idag med tanke på hur jag mår. Varför hade jag inte mötet då? Nej, hon ringde aldrig. I vanliga fall om jag hade bokat telefonmöte med någon klockan fem på tisdagen den 9:e november och de inte hade dykt upp så hade jag messat eller ringt själv eller gjort någonting. Men jag tycker att när en life coach väntar en hel vecka med att återkomma till en för att boka tid och sedan bokar tid och missar den, då kan det få vara.
Hon behöver solklart inte mig (läs: mina pengar) lika mycket som jag behöver henne. Så nu slickar jag mina sår och så får jag kontakta någon annan som har tid och lust med mig. Det borde nästan vara olagligt för en life coach att dissa potentiella kunder som är lite känsliga och kanske har tagit ett stort steg för att förändra sitt liv. Nog om det dock, det finns säkert någon annan som passar mig bättre.
Med hopp om en bättre dag imorgon.
/CC
Kommentera