Here we go again- Tyngden av alla de liv jag inte lever håller på att krossa mig.
Hur ska det finnas tid för mig att bo i Paris, gå runt i basker och sitta på hörncafeer och röka med cigarettförlängare (nej, jag röker inte, men det hör inte hit). När ska jag få tid att bo i en urgammal lägenhet i Trastevere i Rom och bara gå runt och smaka på ny mat varje dag, läsa böcker, lära mig italienska och träffa nya, spännande människor? Och när ska jag ha perioden där jag tränar mig till en slank och stark kropp, går runt i eleganta kläder och är allmänbildad?
Jag blir galen! Hur kan man känna så starkt att man är på rätt ställe, men ändå må så dåligt över alternativa liv? Hur gör man när man försöker skala av allt det där andra och landa i bara ett liv, som i sig är fantastiskt och (förutom i lockdown) ganska versitilt?
Jag får bara åka med nu i några dagar som vanlig tills denna känsla blir lite svagare och mer hanterbar i en period, innan den poppar upp igen. Jag vet inte annars vad jag ska göra med den.
/CC
Kommentera