Vi bestämde oss för att åka ändå. För barnens skull mest, men jag ska inte sticka under stolen med att jag och T också törstade efter sällskap.
Så klockan tolv träffades vi upp med två andra familjer vid Surf Club:en i North Avoca för att promenera på stranden till Avoca Beach. Barnen kramades och skrattade och var så himla glada över att träffas igen efter så lång tid. De sprang ut på stenarna och länge höll de på att pilla i vattnet med pinnar och leta efter levande varelser. De lyckades faktiskt hitta en bläckfisk som bodde i en av de små stenpölarna och den tittade vi länge på. Så vacker med sina färger och sina eleganta rörelser.
Barnen lekte och vi vuxna pratade såklart, men vi var noga med att hålla avstånd och eftersom vi var utomhus på en vidsträckt strand hela tiden så känns den eventuella smittorisken låg. Efter ett tag så promenerade vi alla bort mot Avoca, köpte fish & chips och satt och njöt av maten medan vi tittade ut över vattnet. Därefter badade halva gänget, varav O, B och T såklart är inräknade och jag inte är det.
Denna lite cheeky träff kändes nödvändig och vi åkte alla hem fyra timmar senare med glädje och en ny energi i kropp och knopp. B var lyrisk. Vi träffade såklart även två tjejer i svenskgänget på olika sidor av stranden (träffar alltid någon vi känner i Avoca) och det var lika härligt att få prata med dem lite.
När vi kom hem var det fortfarande ljust en stund till och medan barnen tittade på film så högtryckstvättade T framsidans plattor och trappor lite till medan jag räfsade löv från våra fina magnoliaträd som fäller som sjutton. Det kändes lite otacksamt för till och med medan jag räfsade föll det ner nya löv som lade sig i gräset och lyste vitt. Men det blev mycket bättre. Plus att träden är så himla vackra så det är definitivt värt lite arbete.
När vi kom in delade vi på de tre munkar av olika slag som vi köpte med oss när vi åkte igenom Terrigal på hemvägen. Det var populärt bland småfolket såklart. Och nu blir det pasta med barramundi framför The Bureau. Jag skulle vilja säga att detta har känts som en vanlig helgdag. Och oj, vad lyxigt vanligt är nu för tiden!
/CC
Kommentera