Vi har börjat lägga oss orimligt sent på sistone. Det är nog en följd av att ingen har en tid att passa i skolan eller på kontoret. Eller, vi har ju tider att passa, men man behöver inte vara uppe och fixad för en dag i stan och ha hunnit droppa av kidsen innan dess etc. Samtidigt så blir läggningen lite mer flytande och barnen är uppe längre, då är vi uppe längre för att få lite vuxentid alls och sedan måste jag hinna titta på Farmer Wants a Wife och läsa min braiga bok. Så då är det inte konstigt att det blir sent.
I alla fall så var jag lite trött imorse på grund av ovan. Och därför låg jag fortfarande i sängen, precis på väg att gå upp, när det knackade på dörren klockan åtta. Så kommer alltså bilmekanikern igen. T är ute på morgonpromenad så det är jag som får gå. Håret på ända, pyjamas och morgonrock. Och morgonwhiskeyröst. För något år sedan hade jag dött om någon sett mig så. Jag kunde till exempel aldrig lämna huset utan mascara. Men nu kände jag ändå att jag inte orkade bry mig så mycket.
Jag kan inte bestämma om det är för att jag börjar bli gammal, eller om det bara är en mer hälsosam syn på livet. Jag bara tänker att man börjar släppa på saker allt eftersom, sådant som tidigare var väldigt viktigt. Helt plötsligt har man vanliga trosor istället för stringtrosor i byxor där det blir kant. Man skiter i att raka benen så noga och man struntar i mascara. Igen, det är inte hela världen, men jag kan inte låta bli att tänka att det var alla de där sakerna som man undrade varför mamma gjorde, eller inte gjorde snarare, när man var yngre.
Är det så att ålderdomen kryper på en och att dessa små saker som förr var så viktiga fasas ut en efter en tills man vaknar upp som en gammal tant en dag?
/CC
Kommentera