Är det någon mer än jag som har perioder när man bara går runt och är arg hela tiden?
Jag hade ungefär två veckor nyligen när jag var en solstråle och allt var bra, men nu, sedan en vecka tillbaka är jag arg. Jag kan vara lite trevlig ändå såklart, men det ligger ilska under ytan och rätt vad det är så hugger jag. Och det är ju inte så himla roligt för mina barn (eller min man, men tänker att han klarar det bättre) att mamma flaggar på halv stång hela tiden.
Jag själv hade en mamma som var sur varje söndag så länge jag kan komma ihåg. Hon avskydde sitt jobb och hade en söndagsångest utan dess like. Hon är världens bästa och snällaste mamma, men på söndagar var hon helt enkelt inte lika rolig att umgås med. Det är mest synd om henne som behövde känna så, men jag själv kommer ihåg att min IBS ofta var värre på de dagarna och jag gillade inte heller söndagar. Sådant sitter väl i. Och så vill inte jag påverka mina barn.
Jag undrar om det har något med hormoner att göra. Jag har precis haft min mens, men tycker ändå att det hoppar lite hit och dit så att jag inte helt enkelt kan koppla humöret till menscykeln. För mig är det också en typ av söndagsångest. Även om jag inte har något emot mitt (mina) jobb så är det känslan av att bli bestulen på sin frihet som är så svår. Känslan av att allt bara går runt i en cirkel och börjar om igen. Groundhog Day.
Jag vet att jag kan ses som en prinsessa i allt det här. Jag hade nog själv blivit lite provocerad om jag läst detta och tänkt ”Men bit ihop för fan, det är samma för alla!” Och jag vet ju det. Och jag biter ju ihop för jag sköter ju mitt jobb, precis som alla andra. Men jag har ett ställe här inne där jag är öppen och ärlig och skriver om mina innersta tankar och känslor och då måste jag ju berätta att jobblivet är svårt för mig. Jättesvårt. Det ger mig mycket ångest och svärta.
Nu ska jag dock försöka få bort det svarta ett tag, det är fortfarande söndag förmiddag. Vi ska på kalas och sedan åka en runda på lite äventyr. Så nu ser vi till att göra denna dagen så bra det bara går.
/CC
Jag känner igen det där med en slags söndagsångest för att man känner sig så bunden. Så tänker jag ”är det meningen att det ska vara så här”, att allt bara rullar på och jag längtar mest till helg eller semester så jag får vara ledig igen ?.
Hej C!
Precis så! ”Är det meningen att det ska vara så här?” Är det egentligen det? För jag dras mellan att tänka att man ska leva varje dag som om det vore ens sista och samtidigt vara lite ansvarstagande och tänker, klart man måste jobba, så funkar ju livet. Att det ska vara så svårt!
Kram
Igenkänning! Inte bara arg, även dyster?.. Min pappa kallade mig och min syster ”syster yster och syster dyster”, jag är nog född sån? Han jobbade som sotare, btw! Kramkram
Hej C!
Skönt att jag inte är ensam, men synd att du också ska behöva vara arg och dyster! Jag är nog också född sån, men det känns ju som att man vill vända det och bli syster glad istället. Fast det rimmar ju inte ens, så det skiter vi i?
Älskar att din pappa var sotare, det gjorde mig glad!
Kram