Allt har lugnat ner sig lite nu när vi inte behöver vara på helspänn hela tiden. Vi kan slappna av och ändå ha den där härliga känslan i maggropen av att man har en liten guldkant som kommer att blomma ut i att jag får leva min dröm. Alltså, nu ska jag inte vara sådan, vi kommer att bråka lika mycket, vara lika trötta eller sjuka, lika uttråkade i det nya huset. Men vi kommer också att vara lika glada, lika kära, ha lika roligt som nu, men få göra det i vårt eget. Och det är ju en alldeles speciell känsla.
Jag vet ju ändå lite vad jag pratar om eftersom vi faktiskt har köpt ett hus tidigare, visserligen en sommarstuga så det är inte riktigt samma sak, men den härliga känslan när vi är där och varje sten, varje list är liksom ens egen. Jag kommer fortfarande ihåg känslan där i början när T och jag spenderade en solig sommardag i Hörnan och höll på att riva ett skjul i trädgården. Vi hade med oss fika i en korg från T’s föräldrar (som bor två hus bort) och när vi satt där bara vi och drack te och åt skorpor och planerade renoveringen så var jag i ett rent lyckorus.
Denna dagen har förutom jobb spenderats med att berätta för alla vår kompisar både hemma och här att vi har köpt hus. Jag kom att tänka på att det kanske är konstigt, att folk kanske inte bryr sig så himla mycket, men då får det vara så. Det känns ju ändå som att man behöver uppdatera sina vänner om när det händer stora saker i livet, trots att man knappt snackat på ett halvår.
Ja ja. Nu ser jag fram emot helgen och lite tid att sitta och planera vart våra möbler ska stå, vad som måste köpas osv. Och så är ju tanken att åka till IKEA redan nu på lördag. Det är svårt att inte shoppa loss när man har något att shoppa till. Men det kan ju vara bra att ha kvar lite pengar till att klara av lånebetalningar framöver också. Men det är petitesser.
/CC
Kommentera