VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Detta är mitt liv.

Jag befinner mig i någon slags bubbla där jag går runt och finns, men inte lever. Jag kan bara inte fokusera på annat förrän jag får veta vad som händer med turkosa huset. Eftersom vi inte hört någonting idag heller så bestämde vi oss i eftermiddags för att ta ett steg till. Vi skrev till Doug, mäklaren, att vi är beredda att lägga mer om huset ej går till marknad (så många gånger jag skrivit detta uttryck, antagligen helt direktöversatt. Jag tror inte att man säger så på svenska, men tänker att man fattar vad jag menar.)

Frukost med nektariner overload.

Frukost med nektariner overload.

Vi vill att ägarna ska göra upp ett påskrivet kontrakt med en summa i, helt enkelt vad de tycker att huset är värt att säljas för, och sedan skicka till oss. Sedan får vi se om vi är beredda att bjuda denna summa och ifall banken godtar den och då kanske vi kan göra en deal. Vi vet ju dock att ägarna kommer att sätta en hiskelig summa, det hade väl jag också gjort om jag var dem, men nu känns det i alla fall som att vi har fångat deras intresse.

Hej på mig.

Hej på mig.

Det störiga är dock, även fast vi har ett ganska högt lånelöfte och tänker för oss själva att ”Vi tycker att detta huset är värt lite mer för oss än vad vi hade velat lägga” eller dylikt så kan ett annat hinder vara att banken värderat huset så mycket lägre än de summorna vi nu pratar om. Så då kanske vi inte får låna den summan vi bjudit. Så här går mina tankar, fram och bak, bak och fram. Jag kan inte sova på nätterna och inte fungera ordentligt.

Och här inne måste man vara trött på mitt tjat om ett turkost hus som vi troligtvis inte kommer att kunna köpa. Men så är det ibland i livet. Och detta är mitt liv just nu.

/CC


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna