Det är lördag och lördagar upptas ju som bekant mest av husvisningar. Idag blev det tre stycken, utspridda från elva till två. Det första var ett stort och tråkigt tegelhus, det var för dyrt och för bland. Nummer två var ett liknande tegelhus, men hade faktiskt lite personlighet. Det var gammalt inomhus, men tydligen skulle det vara brädgolv under mattorna och det hade fin utsikt ända till havet.
Det tredje huset var ett ganska mysigt beach style- hus, litet men härligt, i Copacabana. Men tydligen har Copa boomat bland Sydneyborna så nu verkar ett litet hus som detta, en 3/2:a gå för $1,2m. Jag orkar inte. T och jag börjar undra om vi måste köpa vad som helst, första bästa hus som kommer upp och som vi har råd med. Antingen det, eller att ge upp och vänta ut denna craziness. Men risken blir ju då att priserna fortsätter stiga och stiga och att vi inte hinner spara i samma takt och att vi då missar out (på svenska?) helt och hållet.
Och Doug med turkosa huset hörde inte av sig idag heller. Vi har i princip gjort allt utom att be på våra bara knän att få komma och titta på det. Det var han som pushade oss från början och sedan när vi blev intresserade var det precis som att han tog ett steg tillbaka. Vi får helt enkelt ställa in oss på att vi inte får se huset förrän på visningen nästa lördag och att vi riskerar att förlora det i ett budgivningskrig. Det har vi i och för sig lång erfarenhet av, så vi kan ju lika bra ligga och bli sparkade på en gång till.
Om det hade varit billigare att köpa en plätt land och bygga själva så hade vi nog bannemej snart gjort det. Vi som inte ens gillar nybygge så hemskt mycket. Nu har vi kört på med detta letande i ett år, så det är väl bara att fortsätta lite till. Skam den som ger sig!
/CC
Kommentera