Vilken dag!
Jag sade det förra söndagen och jag tänker säga det igen: Att gå upp på söndagen och köra hela familjen till stranden för Nippers klockan 9am, när solen skiner, det är hundratals människor på stranden och lillebror kan springa runt och leka och plaska medan vi pratar med vänner eller hejar på B, det är nästan för bra för att vara sant! Sedan hänger man kvar lite på stranden och det är så otroligt härlig stämning bara. Får man ha det så bra i livet?
Idag hängde vi dock inte kvar superlänge eftersom vi skulle ha kalas för O klockan två. Så det blev hem för att dammsuga, städa köket, lägga ihop tårtorna (grädden och bären), spola uteplatsen etc. Tro det eller ej, men vi hann faktiskt klart med allt vi hade tänkt göra, vi som alltid är sena med allt. De två familjerna kom som de skulle och det blev galet så där som det blir när man är sex barn, sex vuxna och en liten bebis på samma plats. Det blev massor med kakor, lite frukt och så gräddtårta.
Det var trevligt och gick bra. Men en stund tyckte jag att det var jobbigt för jag hade varit osmart och bäddat nya lakan i ungarnas sängar (och så överkasten på), men jag hittade två av kidsen hoppandes i sängen med täcke och kudde nere på golvet. Det klarade jag inte av så då bar jag över kudde och täcke till vårt rum och stängde dörren så fick de fortsätta hoppa på underlakanet. Det var lite av en kompromiss.
Om man inte känner till det så har jag lite problem med att ha folk över. Eller, problem och problem, men jag tycker inte om att ha folk i mina saker. Blanda det med att jag har lite OCD (inte på riktigt, men jag ogillar oordning starkt), så kan man förstå att jag inte bjuder över folk mer än då och då. Jag försöker tänka att det sitter i mitt huvud och att det är jag som borde bita ihop, men samtidigt har jag för ganska länge sedan kommit fram till att jag inte behöver göra en massa saker som jag inte mår bra av.
Hur som helst, det gick bra och var mysigt. Men nästa gång är vi i parken. Simple as that.
/CC
Kommentera