Efter jobbet gick jag ut på en promenad till North Avoca. Det var evigheter sedan jag gick den rundan, den som jag gick flera gånger i veckan i början av Corona när jag bara jobbade tre dagar i veckan. Det var tider det.
Medan jag gick min promenad var T och hämtade O från förskolan och B från en kompis som hon impulsivt följde med hem efter skolan. Ja, alltså, det var ju inte det att hon gjorde det utan att vi visste om det, men det bestämdes på morgonen vid avlämningen. I alla fall, eftersom jag gick iväg innan de kom hem så förväntade jag mig att T skulle messa eller ringa och fråga vart jag tagit vägen. Det gjorde han inte, vilket såklart var helt okej det med.
Men när jag kom hem igen så fick allt sin förklaring. T hade glömt Os väska hos B’s kompis när han hämtade B. Och i väskan hade han lagt sin telefon. Varför är jag inte förvånad? Så när vi stod där och pratade om att vi skulle ringa dem från min telefon och sedan åka och hämta väskan, så knackade det på dörren. Där står B’s kompis i morgonrock med sin mamma och i handen har de väskan. Slutet gott, allting gott.
Jag är tacksam för att jag kände mig bra nog och fick in en promenad ikväll, men nu känner jag att jag kanske tog i lite väl mycket lite väl tidigt. Och nu vid läggning klagade B på att hon känner sig sjuk. Nummer fyra av fyra är på gång då, verkar det som. Jag håller tummarna för att vi kan åka ner till våra vänner i Sydney på lördag som planerat. Jag har sett så mycket fram emot det! Jag jag jag, det är mycket jag med mig.
/CC
Kommentera