Alltså, jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt är T värsta sociala mannen och går ut på diverse träffar varje onsdag. Oftast är det bastuklubben och idag är det man night. Och så ovanpå det har han fotoklubben då och då. Och jag då? Jag har inte ens haft mina ensambios eller träffat tjejerna sedan innan Corona. Så kan vi ju inte ha det!
Fast jag ska erkänna att nu när jag sitter här och äter mintchoklad framför Restored by the Fords och båda barnen somnat, så känner jag ändå att jag njuter och inte längtar ut just idag i alla fall. Men visst, kanske borde man ta tag i sitt sociala liv innan det börjar växa mossa på en. Tänk att i vissa perioder i livet gick man ut och festade två dagar i veckan. Hur gick livet så fort? Fast man kanske kommer tillbaka till det, livet är ju inte slut ännu.
Jag har en och en halv månad innan jag tickar över till 40 år levda, kanske är det det som gör att jag funderar på tid. Fast än så länge känner jag inte riktigt att jag har någon direkt åldersnoja. Visst, jag tycker att ansiktet blivit mindre elastiskt och hänger lite mer. Jag hade velat ha tillbaka min före barn-kropp och mina gamla bröst (eller, unga bröst, haha), men jag känner ändå mig ganska tillfreds med allt som det är nu med.
Det jag dock känner är att nu är det fanimej dags för mig att få köpa ett hus. Jag är 40 år gammal och har drömt om ett eget hus sedan jag i princip var 16 år gammal. I år kan väl vara året som jag får lov att hitta ett hus som vi vill bo i, har råd att köpa och sedan får lov att köpa det? Is that too much to ask?! Jag ber ju inte om att få det, utan om att få köpa det. Vilket hus det nu än blir.
Ok, då var det bestämt.
Tack på förhand. Hej.
/CC
Kommentera