Vi håller på att toaletträna O och det är ju kanske inte jätteroligt för någon part. Dagis drar ett stort lass (det var deras initiativ då flera andra, lite äldre barn tränas nu) och det är vi tacksamma för. Idag kom han hem och hade inte haft en enda olycka, men då hade han också haft blöja en stund på vilan.
Ikväll är T på sin numera veckovis återkommande bastuträff. Så jag hade en ganska busy kväll med allt som behöver göras. Medan jag höll på att torka upp som bäst efter ungarnas middag ser jag att O står lite konstigt halvt bakom soffan. Jag förstår snabbt att han har kissat på golvet precis vid mattan och önskar i det tysta att han har lyckats missa mattan helt. Jag lyfter upp honom till toaletten och upptäcker då att han även gjort nummer två i kalsingarna.
Nu ska man ju inte glömma att han bara är två år, men det är så svårt att få in i ett vuxenhuvud att man inte kan säga till eller gå till toan när man känner att det trycker på. Jag hade frågat honom kanske en kvart innan om han behövde gå och då sa han nej. Ja ja, det är väl därför man kallar det att träna, hade det kommit direkt hade det ju inte behövts.
Dock fick jag mitt i allt en notifikation om ett hus som kommit upp i Avoca Beach och det ser lovande ut. Problemet är bara att utgångspriset är vår absoluta topp så när det går upp kan vi inte följa med. Varför är det alltid så? Är det det där med att man höjer sina förväntningar hela tiden? Jag vet inte, men det gör mig galen att vi alltid är ett steg bakom. Oavsett om det gäller tid, pris eller att det helt enkelt inte kommer ut några hus till salu nu i Corona.
Men som jag sagt förr: Vår tid kommer. Både när det gäller husköp och uppstädning av bajs och kiss. Jag ser fram emot vår tid.
/CC
Kommentera