Hemma i Sverige hade man inte trott mig om jag talade om hur standarden här är på vissa hus. Det gör det så svårt i huvudet när man inser att man betalar fem millar för ett hus som på många sätt känns som ett skjul eller en koja.
Det huset vi var i idag var väldigt mysigt. För några månader sedan hade vi skattat oss lyckliga för att kunna ha råd med något sådant i de havsnära områdena. Men nu har vi tittat på så många hus, över trettio stycken och vi har sett vad man kan få.
Ett exempel på saker i dagens hus som inte var så bra var att de hade haft ett ganska litet vardagsrum. För att få mer plats hade de i princip bara satt väggar på det som tidigare varit en uteterass. Resultatet var ett ganska stort rum, vilket var väl mörkt men som hade sådana där vågiga plasttak som man har ute fast inne i sina takfönster. Och på sidan i vågorna var det öppet rakt ut. Lagom kallt på vintern kanske. Så kan man ju inte ha det.
En av de coola sakerna var dock att man kunde gå ut på det platta taket och ha 360 graders utsikt. Man kunde även se havet. Så där hade man ju byggt en uteplats av något slag och fått en riktig jäkla bonus på köpet i ett halvdant hus.
Nej, det där var droppen, nu tror jag att jag tar ett steg tillbaka, ligger lågt och så får vårt hus komma till oss när det är redo.
/CC
Kommentera