Ett av mina problem är att jag är så rädd för att misslyckas.
Och risken är ju då att man inte hoppar på saker för att man inte orkar med tanken av att det inte går som det ska. Känslan av att göra någon besviken. Eller sig själv besviken för den delen. Eller att fastna med den där känslan av arghh varför gjorde jag så/är jag så korkad/misslyckad osv. Det handlar såklart om dåligt självförtroende och många år av självförstörelse. Det krävs mycket arbete för att ändra dessa invanda mönster, men det är möjligt. Och det är bara att börja. Tänka snällare tankar och vara sin egen största cheerleader.
Anledningen till att jag började fundera på detta just idag är att jag tittat på slutet på min onlinekurs. Och många gånger under dess gång har jag kommit på mig själv med att tänka att ”Det hade jag gärna gjort, men det kan inte jag” eller något annat liknande. Men så blir jag arg och tänker att fan heller att man ska hålla på att bromsa sig själv i allt! Så kan man ju inte leva. Förändringar måste ske och det snabbt!
Jag tror att vi är många som känner så här i olika delar av våra liv. Kanske är det vanligare hos kvinnor än hos män. Men ingen av oss borde leva under vår potential.
/CC
Kommentera