Tisdag idag och jag hade inte brytt mig jättemycket ifall denna dagen hade raderats ur mitt liv och aldrig hänt.
Det har inte varit en riktig skitdag egentligen, men jag har jobbat från imorse till nu halv åtta och det har varit den ena svårigheten efter den andra att ta tag i. Men jag måste nog påstå att jag är ganska glad ändå, mest hungrig nu på T’s kycklingwok med röd curry-paste och lite chili.
Tidigare idag kom K hit som lunchsällskap och lämnade min laddare som jag glömde hos dem igår, precis när vi hade tagit lite paus och skulle äta ute i solskenet. Så då hann vi sitta där ute och mysa alla tre och prata lite i lugn och ro. Mellan fyra små ungar som oftast omger oss så händer inte det så ofta. Lugn och ro, menar jag.
Men nu kör vi Bordertown och wok. Hungern är outhärdlig. Typ. För det är mer synd om mig än om alla som svälter. Såklart.
/CC
Kommentera