Jag sitter och njuter över det faktum att O somnade vid åtta ikväll. Vi har haft flera veckor, kanske är det en månad redan, där han varit vaken till halv elva och sedan tio och nu var han nere till nio, halv tio. Men förskolan hade lyckats hålla honom vaken hela dagen och det visade sig här hemma ikväll med att han slocknade på några minuter. Så fantastiskt! Ingen duracellkanin som springer runt som en galning medan man försöker varva ned, ingen liten en som tar fram alla sina högst låtande leksaker enbart för att störa sig… Bara lugn och ro och serien DNA under tystnad. Bliss.
Jag har nu jobbat min sista dag för veckan och har långhelg. Det känns väldigt skönt faktiskt. Tre dagar på, fyra dagar av, det är balans det. Problemet är ju bara att när man har mycket att göra så hinner man mycket och har man lite att göra så gör man lite. Men det kanske inte är så illa att göra lite ibland i perioder. Jag räknar ner tills vi måste ta ut O ur dagis på måndagar och fredagar i mitten på juli. Då blir det hej då till lugn och ro och mysiga egendagar.
I övrigt får vi hoppas på att det inte redan kommer en Corona 2.0. Det har brutit ut ett kluster i Victoria i södra Aus och mycket av isoleringsreglerna börjar om igen. Min kollega var i matbutiken idag (här där vi bor alltså, inte i Victoria) och toalettpappret börjar ta slut igen. Folk har redan börjat hamstra. Tur att jag fortfarande har matservetter kvar i badrumsskåpet. Jag har verkligen längtat efter att få använda dem igen.
/CC
Kommentera