Det är en väldigt dålig kombination att vara en sådan person som jag som är totalt ärlig och inte har något filter mellan hjärnan och munnen. Det tillsammans med att jag ganska lätt får ångest över småsaker som jag sagt gör att man ganska ofta får vargtimmen. Så även idag.
Vi hade ett bra telefonmöte med jobbet. Jag sade en del bra saker, men sedan drar jag till med ett skämt. Inget speciellt, men jag kan liksom inte förklara det här helt ur situationen, och det går på något sätt inte fram helt utan blir hängande i luften. Som sagt, inget stort alls, men stort i mitt huvud. Och så får jag ont i magen. Och börjar dra upp gamla, liknande situationer. Och så tuggar det på. Man behöver väl hjälp. Hjälp hade varit bra. Men jag lägger hellre pengar på ett hus.
Annars är allt som vanligt. Av någon anledning börjar det kännas som att den gamla vardagen är tillbaka, trots att jag bara jobbar tre dagar i veckan och endast hemifrån. Men det har väl att göra med att B är tillbaka i skolan så att det är läxor, tvättning av skoluniformer och så vidare precis som i vanliga livet. Klart man vill att Corona försvinner, men tänk om lugnet och det mindre stressiga livet hade kunnat bli kvar.
Önsketänkande.
/CC
Kommentera