När man börjar dagen med att se att det har kommit upp världens mysigaste cottage till salu i en av våra fyra valda områden och den är perfekt… Då blir man helt knollrig (i alla fall om man är jag) och kan inte tänka på annat på hela dagen.
När T sedan upptäcker att han har fickringt till barnens svensklärare (och vår kompis) mitt i allt spektakel där vi legat alla fyra i sängen och myst, skojat, tramsat och pratat om detta huskap, så tänker man bara ”Varför just då?” Varför skulle han råka ringa till just en svensk och varför just precis när vi höll på och familjetramsade och pratade pengar etc. Jaja, ingenting är någonsin lätt.
Vid lunch åkte vi och tittade på pärlan utifrån. Den är så fin och perfekt, förutom att den ligger bara en liten väg och en rabatt med buskar från en ganska stor väg. Men så är det ju. Vi vill bo i de dyraste områdena eftersom vi vill bo vid havet och då blir det kompromisser som antingen ingen trädgård, nedgånget hus, mörkt och gammalt eller vid väg. Men allt är så perfekt och man ser knappt vägen för buskarna, men visst, den hörs lite. Vi får se. Intresset verkade vara stort när jag ringde mäklaren idag.
Just nu ikväll hände något annat sjukt. Jag och B höll på att busa när maten var klar. Hon skulle stänga av TVn och komma, men gjorde aldrig det så jag gick ner och stängde av den åt henne. Hon försökte ta fjärrkontrollen igen, så det slutade med att jag stoppade ner den i fickan på morgonrocken, vilken jag i vanlig ordning hade på mig över kläderna på kalla dagar inomhus.
I varje fall så blev jag varmare under kvällen och gick och hängde morgonrocken i badrummet igen. Så när jag och T skulle sätta på sista avsnittet av vår serie Hierro så kunde vi inte sätta på TVn. Fjärrisen var bara spårlöst försvunnen. Och eftersom vi har en dam här hemma som alltid ska busa och gömma saker så bestämde vi oss till slut i desperation (i-landsdesperation) för att väcka B för att fråga vart hon gömt den jäkla remoten. Stackarn är så trött och fattar ingenting och vi frågar gång på gång som några crazy personer och sedan skiter vi i det och går ut ur rummet och jag fryser så jag går och hämtar morgonrocken och vad hittar jag där… fjärrkontrollen. Stackars min lilla flicka.
Jag orkar inte med mig själv.
/CC
Kommentera