När jag lämnade B på skolan imorse stod jag och alla andra föräldrar utanför ingången till skolgården och vinkade av respektive unge. Vi stod alla utspridda med minst de 1,5 m mellan oss som krävs enligt reglerna för social distancing. Det var bara ungefär hälften av eleverna kvar i hennes klass och man kände sig nästan som en brottsling eller förrädare att man inte höll henne hemma.
Men jag har jobbdag idag, visserligen hemifrån, men det är helt omöjligt att jobba med barnen hemma och särskilt med hennes tvåårige lillebror. Och vi menar att om hennes bror går på dagis kan hon gå i skolan. Plus att PM rekommenderar att skicka barnen till skolan som vanligt. Usch, det är så svårt allt det här. Hur ska man veta?
Men det har faktiskt varit en bra dag och jag har lyckats vara effektiv jobbmässigt på min första dag hemma. Det bådar gott för framtiden då det väl kommer att ta ett tag innan vi finner oss tillbaka på kontoret. Ifall det blir något komma tillbaka överhuvudtaget.
Vi har precis pratat länge med mina föräldrar och det var som vanligt väldigt mysigt. Vilken tur att man har sådana fina och stödjande föräldrar. Det är ju inte alla förunnat.
/CC
Kommentera