VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Min kropp.

Jag saknar min gamla kropp.
Jag gör faktiskt det.

Det känns som att när man var yngre och hade en pangkropp så hade man inte vett att njuta av det. Jag är också lite bitter för att jag, back in the days när jag faktiskt hade magrutor, inte visade upp dem mer. Nu för tiden är det modernt och ok att bara gå i sporttopp inne i gymmet, men då var det inte riktigt så. Och jag vet inte varför det spelar någon roll, mina magrutor fanns ju lika mycket fastän de inte blev sedda. Kanske är det något slags bekräftelsesökande. Antagligen.

Gosiga lilla O fick tofs av pappa idag. Han var så stolt. Pappan alltså.

Gosiga lilla O fick tofs av pappa idag. Han var så stolt. Pappan alltså.

AD2BBE7D-0BA7-4E6A-9EA6-D7F12E7FAAE1

Problemet är ju att ens huvud i princip är femton år bakåt i tiden. Även nu, två barn och en magoperation (Diastasis) senare, så ser jag fortfarande det som att jag ska komma tillbaka till den form som jag var i då. Bara det att det är den form jag hade när jag var mycket yngre och inte ens hade barn. Så kan man ju inte hålla på? Om man nu ska ha ett eget ideal i sig själv så får man ju ändå ge sig en ärlig chans. Att bli så fin man bara kan bli med nuvarande förutsättningar genom att äta rätt och träna och samtidigt ha roligt.

Helt orelaterat, men denna bild är sjukt rolig. Från vårt rengöringsmedel till heltäckningsmattan.

Helt orelaterat, men denna bild är sjukt rolig. Från vårt rengöringsmedel till heltäckningsmattan.

Detta ämne är ju så himla infekterat. Jag vet inte ens om man får säga att man vill vara vältränad och ha en ”fitnessmodel-kropp” längre. Jag säger inte att alla behöver önska det, eller att alla behöver ha det. Jag säger ingenting. Mer än att just idag och ibland annars så saknar jag min fina kropp i modell yngre.

Så är det bara.

/CC


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna