Morgonen började med att jag vaknade upp till spöregn för tredje dagen i rad. Vad är det här? Jag trodde att jag var i mitt i den tokvarma australiensiska sommaren? Såklart är det bra för bränderna, men här behöver vi inte mer regn just nu. När jag sedan går till badrummet och det första jag ser är en död kackerlacka känner jag att det är tur att det är fredag, för sådana här mornar är mycket lättare att hantera när man har en hel helg framför sig.
En annan grej som jag tänkt på är allt som krävs av en på daglig basis. De små grejerna som stressar. Vi får mail av O’s dagis varje dag med uppdateringar, de har en app där man förväntas hänga med och kommentera och B’s skola ska vi inte tala om. De har också en app, skickar hem en massa broschyrer med information, varje dag ska man titta i dagboken och signera och varje fredag (eller så att det är färdigt till måndagen i alla fall) ska man signera på ett annat ställe. Det stressar mig så otroligt mycket.
Självklart finns jag där för mina barn, hjälper med läxor och kommunicerar gärna med lärare och förskolepedagoger. Men varje dag? En gång i veckan räcker väl? Och behöver vi köra både email, appar och skriftligt? Jag vill skicka iväg ungarna på dagen, veta att de har det bra, men behöver inte konstanta rapporter. Det är nog med att jobba heltid, rodda hem och barn, försöka träna, laga mat och lunchlådor och allt annat som ska hinnas med.
Ja ja, det finns väl värre saker. Men man vill ju inte vara den där sunkiga föräldern som glömmer kolla i dagboken och därför har glömt packa ner picknick/sportkläder/vaddetnumåvara till sin stackars oskyldiga avkomma. Gah, stress! Men det är ju jag som får lära mig att koppla av och inte ta det till mig.
Hur som helst så har vi idag tittat på andra avsnittet av Blinded (Fartblinda) på paddan. Vi brukar ju koppla till TVn, men det går inte längre. Nähej, för T har tappat fjärrisen i golvet så att den skallrar när man skakar på den. Den funkar alltså inte och därmed går inte TVn att använda. Det finns bara en ON/OFF- knapp på själva TVn. Jäkla teknologi. Jag tycker att vi ska försöka köpa en universal, men T säger att det är onödigt dyrt och vill köpa en ny TV istället. Jag tror att hela fjärrkontrollförstörelsen var planerad. T har länge velat ha en större TV.
Och då är det inte ens han som har synfel.
/CC
Kommentera