Det är roligt att man har så jäkla många issues. More issues than Vogue.
Vi hade en kompis till B hemma hos oss idag. Och det var mysigt och roligt för barnen och allt det där. Men det är så mycket annat runtomkring. Hur mycket kan man säga åt en annans barn? Hur mycket snacks får man ge eftersom de troligtvis ska hem och äta middag snart? Tänk om de gör illa sig och det är mitt fel osv. osv.
Men det är inte ens de frågorna som är värst. Det värsta är när man hör kompisen säga ”Va, är det där den enda dockvagnen du har?”, ”Varför har du så lite utklädningskläder?” och så någon timme senare, helt förståeligt men ändå jobbigt ”Nu vill jag gå hem”. Är det bara jag som är så rädd att min lilla flicka ska ta det personligt? Och anledningen till det är ju såklart att jag själv tar allt personligt.
Alltså, jag tycker att det är bra att våra barn inte har ett totalt överflöd av leksaker (de har många nog). Vi köper med vilje inte allt det nya och flashigaste som kommer ut (till skillnad från dem vi var hos igår). Allt det där är medvetna val och det står jag för. Men jag klarar inte av när min femåring får stå där och försvara sig. Men för att vara ärlig tar hon det nog bättre än jag gör. Jag vill bara inte att hon ska behöva ha den där känslan som man själv känner så väl till.
Men såklart så kan man inte curla hur mycket som helst och göra livet lättare för dem. Hon måste ju lära sig precis som alla andra. Jag tycker bara inte alls om det. Jag får väl bara skärpa till mig och sluta tramsa.
I övrigt började B simskola idag. Vi ska gå dit varje söndag framöver och så ska hon få lära sig att vara i vattnet utan sin floatie och såklart lära sig simma. Sedan har vi tänkt sätta henne i nippers. Det var bra idag, hon hade roligt och hon var väldigt duktig, så det känns som en bra start.
Nu känner jag mig dock nere för jag är förkyld igen. Alltid.
/CC
Ah, känner så väl igen det! Här är kidsen 13 och 15 men liknande issues finns ju hela tiden. Och måste erkänna att jag ”tillåter” mig sjäv att curla ibland när jag tycker att tillfället kräver det (när jag själv inte klarar att stå emot förmodligen mer än att barnen ber om nya grejjer eller börja på en nu aktivitet eller klubb… 🙂 ) Det tycker jag man kan göra om man vill ibland så länge man inte förlorar sitt grundtänk liksom. För oss som bor i ett annat land (jag har ju dessutom man från ett tredje land) så måste man ibland vara flexibel mer än man tänkt sig eller hade behövt om allt varit helt svenskt i Sverige. Vad goda dina mackor ser ut nu måste jag ut och köpa nåt gott mörkt bröd känner jag! Tack för rolig och bra blogg!!
Hej C!
Alltså, man hoppas ju på att saker ska bli lättare när barnen blir större, men det är väl som de säger att små barn, små problem och stora barn, stora problem.
Jag håller med dig helt om att det faktiskt är lite skillnad på att bo som vi gör, att man måste liksom vara mamma, moster, farmor och allt på en gång och ibland kanske lägga lite regler åt sidan. Jaja, man kan ju inte mer än att göra sitt bästa.
Haha, T är ansvarig för maten i denna familj och så även mackorna. Men de var goda?.
Tack för snälla ord! Xx