Det känns som att jag bara går runt och väntar på saker.
Jag väntar på att min förkylning ska gå över så att jag kan träna och testa ett nytt gym. Jag väntar på att mina ögon ska bli mindre kliiga så att jag kan börja använda linser igen och så småningom klippa lugg. Jag väntar på att jobba ihop nog med pengar till bil och hus. Jag väntar på att barnen ska bli större så att vi kan resa mer. Och framförallt just nu längtar jag tills dessa vinterregn som sträckt sig in på vårens domäner, försvinner och låter oss vara.
Man vet ju så väl att man inte bara bör vänta och längta bort livet, men det är svårt ibland. Vardagar är så otroligt vardagliga. Men jag måste faktiskt ändå säga att när vi stod i köket tidigare ikväll, packade upp matlådor och roddade med middag och what not, så kände jag ändå att vi har det så mysigt. Vår lilla familj har det så bra trots allt. Så man måste försöka göra sig den tjänsten att leva i nuet, njuta av nuet.
Det kommer säkert en tid när man saknar detta livet också. Trots att det är en grå tisdag då regnet öser ner.
/CC
Kommentera