Oh, the things you have to do when you’re poor.
Ibland känner man sig som de stackarna på Titanic som fick gå längre och längre ner i källaren och bo bland råttorna. Lite som på flyget, man går förbi First Class, sedan Business Class och Premium Economy och fortsätter längst bak för att sitta bredvid toaletterna. Det är nästan förnedrande.
Vi var tillbaka i Bronte idag och hälsade på våra vänner i lägenheten under vår gamla. Vi älskade att bo där! Det är vackert överallt runtomkring, hus, havet, människorna och till och med affärerna. Men vi var tvugna att flytta eftersom det var för dyrt att bo stort nog. Om vi skulle hyra ett ställe med tre sovrum så skulle vi få välja bort att spara och därmed aldrig kunna köpa eget hus. Och det vill vi inte. Därför fick vi flytta en och en halv timme norrut. Kompromisser alltså, livet är fullt av dem.
Hur som helst var det en solig dag med något svala vindar och det var fantastiskt att träffa vår vän för första gången på länge. Det var bara en av dem, samt hunden, hemma då vår andra kompis jobbar på lördagar. Vi drack te och Kombucha, åt lunch (grillad kyckling och sallad) och promenerade sedan ner till Bronte Beach. Denna vackra promenad som jag har gått tusen gånger förut och vilken aldrig blir tröttsam. Jag svär, Bronte är en av de vackraste platser i världen man kan bo på samtidigt som man har allt runtomkring (stad, hav och natur).
T och jag planerar att flytta tillbaka när vi blir pensionärer. Kanske har vi då råd att köpa ett litet hörn i paradiset.
/CC
Kommentera