VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Bada i couscous.

Jag pratar ofta om de tvära kasten i livet som småbarnsförälder. Det är ju tvära kast i livet oavsett om man har småfolk runt sig i och för sig, men ändå. 

Gamla bilder bara för att lätta upp stämningen lite.

Gamla bilder bara för att lätta upp stämningen lite.

Jag gick och lade mig klockan tio igår och det kändes som att jag hade läget under kontroll. Fast, nej. Halv fyra vaknar jag av att jag hör att T är sjuk. Here we go again, är tanken som far genom huvudet. Och klart att det är synd om T. Bara det att han aldrig är sjuk. Och detta faktum, tillsammans med att han är en som alltid måste laga det som är trasigt, gör att han blir liksom helt lost. Så han tar en lång dusch varje halvtimme. Han letar högljutt i medicinskåpet och så vidare. Lätt att sova för oss andra då. Och vem tar förresten medicin mot magsjuka? Det måste ju ut. Plus att tabletterna ju kommer ut de med innan de ens verkar. 

Hur som helst, dålig sömn alltså och sedan upp och stressa då det helt plötsligt blev buss och taxi istället för skjuts till dagis/jobb. Såklart öste regnet ner, O skrek som en stucken gris och B vägrade äta upp sin frukost. Men det gick, vi klarade oss till dagis och jag kom till jobbet i tid. Men när jag steg ur taxin så tappade jag telefonen rakt ner i den största vattenpölen i stan. Ja, det har alltså varit en sådan där dag. 

11B80243-ED93-4A8D-A1FF-4FA9690F5E38

Jag googlade vad man ska göra åt en blöt telefon (visserligen på den blöta telefonen) och gick till spritbutiken, som har en liten matavdelning (borde det inte vara tvärtom?) för att köpa ris. Men någon hade köpt påsen med ris, så jag köpte påsen med couscous istället och lade telen i en skål med det. Men så skulle jag logga på datorn på jobbet och tänkte inte på att systemet skickar en kod till min telefon som jag behöver för att logga in. Och telefonen var upptagen med att vara avstängd och ta ett bad i couscous. 

Hur som helst, telefonen lever, ungarna lever och jag lever. T lever lite, men det räknas ändå som liv. Nu väntar vi med spänning på att se vem som ska bli den nästa i raden av magsjuka. Jag kan ju ta min på torsdag när jag ändå sitter på tåget till Sydney. Kul.

/CC


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna