Dagen före Dagen D.
Jag har fixat och pillat, tagit fram mina gamla businesskläder (avskyr den typen av kläder, men måste kolla av läget innan jag går över till en mer casual stil), förberett lunchlådor för kidsens morgondag samt fräschat upp lite jobbkunskaper. Det hjälper kanske inte så mycket, men jag tycker att det är skönt att titta igenom lite anteckningar och så för att känna att man gjort något i alla fall.
Sedan skulle jag stryka nämnda businesskläder. Det gick sådär. Strykjärnet blev bara pissljummet och vattnet läckte så det blev blöta fläckar. Allt medan hämtningstiden på dagis kom närmare och närmare. Till slut bestämde jag mig för att gå över till grannarna H och H och låna deras strykjärn. Det gick bra och vi hade ett trevligt snack där jag även lämnade min extranyckel till huset hos dem. In case of emergency. Nästa gång vi schabblat bort nycklarna vill säga. Så hem igen och ska börja stryka med deras för övrigt dammiga och nog inte så ofta använda järn. Men det funkar inte heller!
Här börjar jag tvivla på mig själv (håller mig så mycket det går till strykfria kläder) och börjar leta efter en ON-knapp på instrumentet. Ha ha för övrigt.
Efter ett tag ståendes som ett frågetecken kom jag på att testa ett annat uttag. Sedan vattenkokaren. Också döda. Då insåg jag ju att det var något större problem och gick in i skafferiet där proppskåpet sitter. Mycket riktigt, huvudswitchen stod på OFF. Jag flickade tillbaka den och Voila! allt funkade igen. Lampor och annat hade fungerat hela tiden, så det var inte solklart att strömmen gått. Dock hörde jag att kylskåpet gick igång igen, så tur ändå att jag upptäckte det snabbt.
Efter att jag under stress strukit klart kläderna var det dags att bussa till dagishämtning. Och när vi kom hem igen så var det bara att lämna tillbaka grannens strykjärn, vilket jag alltså inte behövt låna överhuvudtaget. Ja ja, så kan det gå. Vi pratade om mitt nya jobb och de frågade hur jag skulle komma dit. Sekunden senare hade de erbjudit att köra mig från dagis till jobbet så att jag skulle spara en timme. Och jag sa såklart nej. Men de godtog inte ett nej. Så nu blir det tydligen så.
Jag är såklart jättetacksam, men känner mig också som en stor bebis. Blöjor i storlek M, någon?
/CC
Kommentera