Så igår kom jag hem sent och T bara ”Surprise!”. Han var superglad över att han köpt ett skrivbord på Gumtree (Blocket), vilket han varit och hämtat och lämnat kvar i bilen.
För det första, visst, han hade visat mig en bild på skrivbordet och jag sa att jag tyckte att det var ganska fint, men vi hade inte bestämt ifall vi skulle köpa det eller inte. För det andra, att skrivbordet låg i bilen och båda barnstolarna var urtagna, gjorde att vi var tvungna att ta oss till Bondi Junction på annat sätt imorse. Jag kände mest att jag bara var arg på det där jäkla skrivbordet efter att ha kommit hem sent och varit så trött. Men vad vi inte visste var att då hade inte ens problemen börjat ännu…
Så imorse gick jag upp vid sex, ingen var vaken. Tanken var att jag skulle smyga in i köket och göra lite äggröra till mig själv innan O vaknade eftersom han skulle ta blodprov och behövde göra det på fastande mage. Medan jag kissade och tvättade mig så vaknade såklart hela familjen. Det blev ingen frukost. Bara nötter och lite torkade cranberries. B fick vi i en macka när inte O såg. Sedan promenerade vi med dubbelvagnen till Junction och tänkte bara ta blodprovet snabbt och sedan gå och ha en mysig familjefrukost. Klockan var åtta.
Stället var riktigt skabbigt, hade galler utanför dörrar och fönster och såg ut som ett riktigt slitet kommunhus och var ganska fullt. T, som avskyr sjukhus och allt som liknar dem, höll på att vända i dörren. Som tur var fick O komma in ganska fort eftersom han är ett barn som dessutom var på fasta. B och T gick ut och gick en runda medan jag och två kvinnor skulle ta hand om O. Bara det att de inte kunde hitta några bra vener. Efter ett tag skickade de iväg oss för att vi skulle ta en halvtimme till att försöka få O att dricka en massa vatten för att förhoppningsvis få venerna att poppa. Vi ringde T och så fick ungarna leka på lekplatsen inne på Westfield. Allt medan detta pågick hade O en påse på snoppen för att vi behövde urinprov också. Det gick inte heller så bra. Just denna dag hade han tydligen valt att kissa minimalt.
Efter en halvtimme gick vi så tillbaka, fick komma in och det kom även en tredje person, en man som hade en skylt med ”trainer”. Tydligen var han experten. Den som lär alla andra. Alla tre stod i rummet och sa att ”Nej, vi hittar ingen bra ven. Vi kan inte göra detta.” ”Jaha. Vad menar ni? Vad ska jag då göra?”. Ni får åka till sjukhuset. Eller ring doktorn och fråga om han verkligen måste fasta. Annars kan ni ju lätt komma tillbaka en annan gång. Nu var klockan typ halv elva, O hade inte ätit sedan kvällen innan, men var ändå i ganska gott skick. Vi ringer sjukhuset och kollar om vi kan komma direkt, tänkte jag.
Det kunde vi. MEN! Jag hade glömt att vi inte hade bilen. Jäkla skrivbord! Så det var bara att hoppa på bussen och åka till sjukhuset i Randwick istället. Det gick bra, trots att det som vanligt var varmt, O började tappa det då det både var sovdags och han måste ha varit jättehungrig, samt att vi fick vänta en stund. När vi väl kom in på rummet sa även kvinnorna där att O har små vener, men de tänkte i alla fall köra på. Så det var skönt. Nästa steg skulle tydligen vara att göra någon slags X-Ray, ifall de inte fått något blod.
O fick ligga ner och jag lutade mig över honom, allt medan de andra två höll hårt i armen och O skrek som en stucken gris redan innan vi börjat. De ska ta massa prover av blodet, så de var tvungna att fylla åtta rör för att få ihop till allt. Jag vet inte hur lång tid det tog, men jag skulle tro runt fem minuter. O skrek och skrek och jag själv var så trött och hungrig och förvånade mig själv när jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag brukar inte ha några som helst problem med sådant här. Det är ju inte smärta som så och allt är ju for a good cause. Men idag blev det för mycket. För mycket hattande fram och tillbaka. Stress och väntan. Hungriga allihop och sedan O’s panikskrik och det faktum att själva samlandet tog så lång tid.
Men ja ja, det är nu över och de fick det blod de behövde. Skönt ändå att vi fick gjort det medan O fastade och att vi till slut lyckades idag och inte behöver göra favorit i repris en annan dag. Inte att förglömma är att vi nu ska vänta i tre veckor för att få reda på om något är fel med vår lilla älskling, men jag tänker inte ens börja den tankekedjan.
Vi avslutade förmiddagen på ett populärt café fem minuter hemifrån, vilket vi aldrig varit på. Fantastiskt! Sedan lite vila och packning på det. Lång och jobbig dag på många sätt, men ändå bra och mysig med min fina familj.
/CC
Stackars er ?! Hoppas proverna är ok. Våran E är ju så pyttig, har kläder för 1-åring, nu fyller hon snart 2.. Har inte kollats särskilt grundligt, lite allergiprover typ. Hon är pigg och glad, äter, sover och utvecklas. Låter jättebra att det kollas, tycker jag. Kram från grådis o regn efter snörekord?, men i morse hörde jag fågelkvitter!!
Men det är ju just det. Ibland tänker man att det är väl inget, vissa måste få vara större och vissa måste få vara mindre. Alla är olika och så kommer man tillbaka efter sommarlovet i sjuan och längderna har helt kastats om. Och sedan, nästa sekund, tänker man att man vill veta allt om varför O inte är där han ”borde” på längd- och viktskalan. Ja ja, nu kommer vi snart få veta i alla fall.
Jag har sett bilder på snön ni har alltså, galet! Men fågelkvitter säger du? Men då är det ju praktiskt taget vår redan?. Xx