Jag har precis kommit hem från Bondi Junction.
Jag tog mig en egenkväll efter en ganska kaotisk dag med ungarna, O gnällig som bara den. När jag åkte hade jag inte bestämt mig för ifall jag skulle gå och shoppa (torsdagar är det långöppet i hela Sydney), eller bara gå på bio. När jag kom in satte jag mig för att äta middag, barramundi med grekisk sallad, och när jag var klar bestämde jag mig för att det fick bli bio. Sagt och gjort, jag gick en våning upp, köpte biljett och slirade in precis mellan det att reklamen slutade och min film började. Widows, blev det och den var ganska bra faktiskt. Efter bion gick jag och handlade lite extra mat till i helgen och sedan hoppade jag på bussen hem.
Men tidigare idag lyckades jag och ungarna faktiskt komma iväg oss till gym och gymdagis. Bara det att vi kom dit vid 12.15 och de stänger klockan ett. Så det blev bara ett snabbt pass för mig, men det är tiden iväg från ungarna och med mig själv och musik i lurarna, som gör hela skillnaden. På lunchen efter gymmet var O helt olik sitt lugna, fina själv och ville inte äta eller något, utan satt bara och grät/gnällde och vred sig ur min famn. Jag fick stå upp med honom i famnen och gunga medan jag åt, för att han skulle vara tyst. Påminde mig om de första månaderna med bebis när man aldrig kunde äta en måltid sittandes. Saknar det inte!
O håller troligtvis på att få fler tänder eller något, för detta gnället plus att det rinner saliv som en kran (blä!) borde ju kunna knytas till det, tycker man. Men nu ska jag packa det sista, för i helgen åker vi på mini-vacay med fransmännen till Avoca Beach. Blir fint det!
/CC
Kommentera