VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Livskris?

Gaaaah!

Jag vet inte om jag håller på att hamna i någon livskris eller om det bara är jetlagen. Jag och min kompis har en regel, att man inte får ta några större beslut den första veckan man har kommit hem till Sverige eller, som nu, tillbaka till Aus. Man har jetlag, det är känslor all over the place och man vet inte vad man egentligen vill och tycker.

Lägger upp bilder på lille Smörbulten för att balansera ut ångesten i texten lite. Undra om det funkar?

Lägger upp bilder på lille Smörbulten för att balansera ut ångesten i texten lite. Undra om det funkar?

Så, jag är på jetlag-dag fem skulle man väl kunna säga. Klockan närmar sig halv sex på morgonen och jag har legat klarvaken med irrande tankar sedan B vaknade av en mardröm vid två. Hon somnade givetvis om direkt, men jag- not so much. 

Jag ligger och gnager på vad jag vill jobba med. Det var antagligen kontakten med min nya chef och att vi bestämt möte på onsdag, som triggade allt det här. Tillsammans med att min mammaledighet börjar ta slut också och jag börjar kunna stirra vardagen i vitögat. Alla vill ju hitta sitt drömjobb, men hur gör man?

Macka med smör är gott, tycker O. Och så är jag officiellt den där morsan som ligger upp bilder på mina ungar med matkladd runt munnen. Vilket för övrigt bara en förälder kan tycka är gulligt. Vassego!

Macka med smör är gott, tycker O. Och så är jag officiellt den där morsan som lägger upp bilder på mina ungar med matkladd runt munnen. Vilket för övrigt bara barnets förälder kan tycka är trevligt. Vassego!

Mina tankar går ungefär så här: Vad tycker jag är roligt? Och så kommer jag på lite saker, men då slås det ner av att (välj en eller flera av nedanstående):

  1. Utbildningen är ”för” lång/för dyr. Jag är tvåbarnsmamma och börjar närma mig 40. Vi är inte beredda (som det känns nu) att bygga upp en ny saftig låneskuld samt att vi ska klara av att leva på en lön och samtidigt betala dagis medan jag pluggar. Mycket svårt att få ihop det.
  2. Är jag ens behörig till att plugga i detta landet? Jag orkar inte ens ta tag i tanken på att räkna om mina gamla skolbetyg. Förhoppningsvis räknas arbetslivserfarenhet högt, men jag vet inte ännu.
  3. Bara för att jag exempelvis tycker om språk så kanske det inte är så himla roligt i verkligheten att vara översättare. Bara för att jag tycker om att läsa böcker kanske jag inte vill bli bibliotekarie etc. Pressen blir så stor eftersom att ska jag byta bana nu så vill jag att det ska bli ”rätt”.
  4. Men guuuuud, det där kan inte jag!-tankar. Jag är för disträ/glömsk/långsam/korkad/fyll-i-vad-som-helst.

Men då kanske jag bara ska stå i butik ett tag då. Tills jag kommer på något jag vill göra? Fast jag vill ju inte jobba kvällar och helger och hur skulle det fungera med dagishämtning osv. de veckor som T är ute och reser? Så där håller jag på. Ligger och stressar upp mig. Och så blir jag så trött på dagarna så att jag aldrig skulle orka sätta mig ner för att titta på jobbannonser eller utbildningar ändå. Dessutom har man ju kids som ska underhållas. Jag behöver verkligen inte bestämma mig nu nu nu, men vill ändå inte ”slösa” bort massa mer tid på fel ställe eller ha ångest för att gå till jobbet.

Jag måste helt enkelt vinna på lotto. För att kunna satsa på helt vad jag vill alltså, att inte jobba med något blir säkert tråkigt det med. Jag ska jobba som professionell lottovinnare. 

Vart signar jag upp?

/CC

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna