Valar!

• Inlägg av: sydneymamman
• Datum: 17 juni, 2018
• Kategori: Okategoriserade
• Taggar: Barn, Blandat, Bronte, Havet, Helg

En söndag kan ju inte börja bättre än att man har en brunch inplanerad på Three Blue Ducks längre ner på gatan med två finfina tjejer klockan 9.30am. Man vet dock automatiskt att vi alla har barn när man kallar halv tio på morgonen för brunch istället för frukost, ha ha. 

E och B hade promenerat från Bondi längst Coast Walk och så möttes vi upp inne på restaurangen. Jag hade varit vaken med O sedan fem, uppe ur sängen sedan sex och redan ätit en tidig frukost med Fazerkex med grönmögelost samt resten av parmaskinkan från igår. Jag är inte så hälsosam just nu… Så jag hade hunnit bli hungrig igen och det passade perfekt med en smashed avo on sourdough with corn fritters and a sticky chai pot. 

Vi pratade om livet, om E och flytten till Seattle och att vi alla känner det som att vi är vid ett vägskäl i livet av olika anledningar. Vi har alla två barn var och känner oss klara med det och då blir det väl lätt så att man börjar fundera på nästa steg. Vart ska vi bo, vart vill vi att barnen ska gå i skolan, vad vill vi ha ut av våra jobb och så vidare. Intressant att prata med dem om och höra deras tankar. Sådant man inte hinner prata om när ungarna är i närheten.

Efter vi ätit färdigt så gick jag med dem en bit på vägen till Bondi. Det var soligt och härligt, om än blåsigt, och vi fick chansen att prata ännu mer. Sedan, när jag kände att det var tid att vända, var det dags att säga hej då till E (eller såklart till båda, men E kommer jag inte att träffa på länge). När vi kramades hamnade jag med ryggen mot havet och E bara skrek ”Valar!”. Jag vände mig om och hann se lite sprut, men inte mer än så. Dock fortsatte vi att prata i typ 10 minuter till och när jag sedan sa att nu måste jag verkligen gå, kramades vi igen och samma sak: ”Valar!” Ha ha. Men jag fick aldrig se dem ordentligt denna gång. Hur som helst var det ganska skönt att det blev ett sådant hej då så man slapp gråta. 

Väl hemma igen så var det bara att fortsätta med tvätt och vikning och sortera ut vad vi ska packa ner. Men som vanligt tar det längre tid än man hade tänkt sig, särskilt som O gnällde och B var ganska jobbig. 

Nu har vi ätit och mina ögon håller på att falla ihop. Dags att knyta sig så att man orkar allt fix som behövs imorgon innan vi sedan åker på tisdag klockan elva.

/CC