Plötsligt igår kväll, jag låg inne i B’s rum och läste kvällssaga, så ropade T från köket med lite panik i rösten ”CC, du måste komma, jag behöver hjälp!”
Jag sprang ut och på golvet är det flera centimeter vatten och T sitter hopkrupen under vasken och försöker desperat hitta någonting som stänger av vattnet eller får det att spruta mindre. Det sprutar alltså litervis med vatten från en slang som brustit. Jag börjar leta efter stora kärl och behållare för att hålla under eftersom att det enda jag kan tänka på är att undvika vattenskada. Men T skriker att det räcker inte, vi måste hitta kranen där man stänger av vattnet. ”Du får springa ner!” Jag hämtar handdukar som jag slänger hoprullade på golvet där kaklet slutar för att inte heltäckningsmattorna ska bli totalt dränkta i sovrummen. Jag säger till T att, det finns inte en chans att jag kan hitta något ställe (själv) där man stänger av vattnet till just vår lägenhet. Jag vet inte ens vad jag letar efter! Vi måste få tag på någon från hotellet!
Till saken hör att T nu hade hittat ett sätt att hålla slangen så att det sprutade mindre, men han var tvungen att hålla med all sin kraft och det hade varit väldigt svårt för mig, gravid och allt, att krypa in och byta plats. Det är mörkt ute, klockan är över åtta och receptionen är såklart stängd sedan länge. Mitt i detta kaoset kommer en orolig B ut i korridoren barfota i blöja och undrar med stora ögon vad som pågår. Och självklart halkar hon precis som i en Disneyfilm på det blöta kaklet och gör en megavurpa. Så jag får släppa allt och ta hand om en gråtande treåring för att kolla att hon inte slagit huvudet. Hon är okej, men rädd, dock har jag inte tid utan torkar henne snabbt, ger henne några böcker och sätter henne på sängen.
Jag börjar febrilt leta på de papper vi fått när vi kom efter ett nummer till någon. Det enda jag hittar är info om wi-fi och nycklar och jag börjar bli desperat. Till sist hittar jag en liten text om att numret till receptionen är 9. Jag slår 9 där jag givetvis når en telefonsvarare som berättar att det är stängt. Men sedan kommer det; For Emergency press 1. Jag trycker 1 och det blir helt tyst! Ingen svarar. Men herregud! Först på tredje försöket börjar det ringa och en röst svarar. Tack gode Gud!
”Hi, my name is CC and I’m in room 57. There’s water coming out from under the kitchen sink and we don’t know how to stop it!” ”Ok, I’ll come over.” ”Great! Are you far away, because we need help now?” ”No, I’ll be there in a minute”. Jag går och ställer upp ytterdörren med en stol, går tillbaka till B som går fram och tillbaka med tummen i munnen och ser tokrädd ut, försöker stoppa det vatten som går och efter en liten stund kommer vår räddare James. Han kommer in, säger ”Oh shit!” och vi frågar vart man stänger av vattnet. Han går in i badrummet och snurrar på en liten kran varpå T kryper ut från sin håla och suckar lättat. Men faen alltså, kranen satt alltså här uppe, vi var så inställda på att den skulle vara utanför eller där nere eller så.
Vattnet hade slutat spruta, men nu började upptorkningen av flera centimeter vatten som spridit sig över halva lägenheten. James sa att detta faktiskt hänt en gång tidigare i en annan lägenhet och att vi måste hålla vattnet avstängt tills rörmokaren kommer imorgon bitti. Dessvärre kan vi inte heller få ett nytt rum då alla är fullbokade. James och hans son hämtar fler handdukar och riktiga moppar och hinkar och efter cirka en halvtimme är allt vatten borta utom i kanterna på heltäckningsmattorna. James och vi tackar och han går och vi försöker lugna ner B samt fixar klart middagen som stått i ugnen.
Vi äter middag, plockar undan och gör oss iordning för sängen med bara en liten bringare vatten som vi hämtat från toaletten vid poolen innan den låstes för natten. Det är först i en sådan här situation som man inser att man verkligen använder vatten till allt.
B somnar inte förrän halv elva med T i sängen kramandes henne. Vi har märkt det förr, att hon blir ganska orolig (och uppspelt såklart, inte helt lätt att sova efter sådant kaos) när det händer något sådant och får svårt att koppla av.
Nu är det morgon, klockan är sju och jag hoppas att rörmokaren kommer innan jag måste gå och uträtta nummer två.
/CC
Kommentera