Att man som mamma blir exalterad över att gå till lungdoktorn bara för att man ska få ta bussen en timme själv, promenera till kliniken själv, vänta själv, vara inne hos doktorn själv och sedan samma saker på vägen hem. Själv! Lite sorgligt kanske, men man måste ju uppskatta de små sakerna i livet.
Dessutom var det soligt och skönt och jag njöt verkligen av min ”egentid”. Hos lungdoktorn var jag på återbesök efter lunginflammationen och så gott han kunde se såg det bra ut. Jag ska tillbaka i februari (känns så långt borta!) när bebisen är ute och då ska vi göra xray så vi kan vara säkra på att jag inte har några ärr på lungorna och så vidare.
Det är nästan lite egendomligt hur van man har blivit att klä av sig inför främmande människor, dels under en graviditet men också när man blir sjuk som jag var och läkarna måste komma åt. Idag var det bara att slänga av allt utom underdelen (trosor och underkjol som jag hade under klänningen) och sitta med tuttarna i luften. Han var väldigt professionell, så inga konstigheter, mer att ”Hej jag heter CC, här är mina gravidtuttar”. Änyway…
När jag gick tillbaka till bussen efteråt så gick den inte förrän om en halvtimme, så det passade ju väldigt bra att gå och sätta sig för att äta lunch ett tag. Själv! Och på hemvägen lyssnade jag på Podcast, först Pilot to pilot där @pilotmaria var gäst och sedan på Skäringer & Mannheimer, vilken alla hemma verkar snacka om.
Väl hemma efter tre och en halv timme var jag så trött att jag bara hängt i sängen eller soffan resten av kvällen.
Men så värt!
/CC
Kommentera