VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Så kan det gå!

(I slutet kommer en oplanerad twist om man orkar läsa. Spänningen är olidlig, ha ha.)

Imorse åkte T till Kuala Lumpur och blir borta hela veckan. I vanliga fall, innan barn, hade jag välkomnat att vara ensam en stund. Att äta precis vad man vill (frukostmat hela dagen), dra av något extra gympass, att titta på skämselserier (alla snackar om Love Island) och ligga i sängen länge och kolla på ipaden. Till exempel.

Det är ju tur att hon är så fin.

Det är ju tur att hon är så fin.

IMG_6618

Men nu snackar vi om att vara ensam med en treåring, konstanta snacksalvor som surrar som flugor i öronen, utbrott, dagislämning och hämtning, lagandet och undanröjningen av alla måltider och allt annat. Detta medan man är sex månader gravid och T.R.Ö.T.T. Bohoo, stackars mig! Ja, jag hör ju själv hur det låter. Jag vet att det finns ensamma mammor och pappor där ute med fyra kids osv. Men man måste ju ändå jämföra sig med sig själv.

Men det kommer att gå fint. Jag har ju varit ensam med henne många gånger innan, dock aldrig så här länge. Jag behöver nog mest bara se till att inte sitta uppe halva nätterna som jag gör nu, så kanske energin räcker till.

Sedan om det råkar bli gröt till middag någon dag och kanske väl många timmar på paddan för henne, det kan väl knappast räknas? Man gör sitt bästa och så får det vara tillräckligt. Pekpinnar undanbedes.

/Hälsningar känslig ensammamma

>> UPDATE: Nu på väg hem från jobbet får jag veta att T inte kommit iväg. Han blev nekad att gå på planet på flygplatsen i Sydney eftersom att Malaysia inte accepterar pass som inte räcker minimum sex månader efter resedatum. Ts pass går ut 5,5 månader efter utresa. Han hade inget annat val än att ta sig direkt hem från flygplatsen, hämta bilen och körde sedan de fyra timmarna (en väg) till Canberra och svenska ambassaden för att få ett provisoriskt pass. Dock visade det sig att Malaysia inte accepterar provisoriskt pass heller och därmed blir det ingen resa. Så nu är T på väg hem igen och får vänta på sitt nya pass som kommer om fyra till fem veckor. Riktig.jäkla.otur! (Eller klumpighet, men det väljer vi att inte nämna.) B konstaterade att ”Jag tror att the airplane was a little bit tired.”
Jo, men så måste det nog vara.<<


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna