Vi hade en liten episod igår vid läggning. Vi hade lagt B vid lite över nio och hon låg som vanligt och lyssnade på sina låtar i mörkret, medan T och jag var helt inne i sista avsnittet av den svenska serien Modus (Bra för övrigt!).
Efter typ en halvtimme hör vi henne rumla runt i sitt rum. Vi går och tittar vad som händer och ser att hon tänt lampan och leker i sitt kök. Hon säger ”Jag kan inte gå och lägga mig för jag måste kissa”. Ok, säger vi. ”Men varför kom du inte ut till oss i vardagsrummet och sade det istället för att stå här?”. Svaret där var väl lite oklart.
Hur som helst så följde jag med henne till toaletten och just denna gång lyfte jag upp henne på sitsen. Då började hon genast gallskrika och storgråta. Jag fattar inte vad som händer och kollar oförstående på henne. Det visar sig att när jag lyfte upp henne så klämdes lite av skinnet på hennes bakben mellan sitsen och klosetten(?) och nu sitter hon fast med sin egen tyngd ovanpå och kan inte komma loss. Stort drama! Jag lyfter upp sitsen och får ut skinnet, B skriker ”ice pack” och T hämtar. Strax efter att han kommit tillbaka med isen och lagt på såret så får hon, antagligen av allt gråtande, något i ögat och börjar skrika ännu mer.
Hon sitter där naken och skriker, med snoret rinnande ur näsan och vet inte vart det gör mest ont, i benet eller ögat. Vi försöker titta om det fastnat något i ögat, men lättare sagt än gjort eftersom hon kniper ihop det allt vad hon kan. Jag tar fram min linsvätska och försöker spruta in och gnugga försiktigt och så småningom blir det bättre och vi kan leda henne tillbaka till sängen där hon somnar fort.
T och jag går tillbaka till serien och bara tittar på varandra som ”Vad hände?”. Livet med barn, ena sekunden alldeles lugnt och nästa håller huset på att brinna ner.
Gotta Love It!
På riktigt alltså. För hade man inte älskat dem så hade det gått åt helskotta för länge sedan.
/CC
Kommentera