VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Big f*ing bohoo.

Söndag idag och ännu en varm dag. Dock lite mulet och blåsigt, men det är nästan skönt efter många soliga och tokvarma dagar på sistone.

Vi har tagit det lugnt hela förmiddagen idag igen eftersom B varit febrig och jag fortfarande inte är helt 100%. Vid tretiden tog vi dock bilen och åkte till Maroubra, mest för att komma ut lite. B var som vanligt helt galen och sprang rakt ut i vattnet med kläderna på, gnuggade sig i sand och protesterade när vi skulle gå.

Innan idag funderade jag lite på min själsliga rastlöshet. Hela mitt liv har gått i treårsperioder. Efter två år har jag börjat tröttna på vad jag än gör (plugg, boende osv) och efter tre år har jag flyttat, bytt land eller bytt jobb. Men det var det som var så skönt med att komma till Sydney, för för första gången i mitt liv kände jag att jag ville bo kvar här. Visst kan man ju byta lägenhet ändå, och det har vi ju faktiskt också gjort nu när jag tänker efter. Detta är fjärde boendet på sex år. Do the math. Men jag känner inte den där paniken ”måste iväg, måste sticka, måste resa”.

MEN… Den känslan fick jag imorse. Fortfarande vill jag inte flytta, älskar där vi bor, men resa! Det största negativa med att bo här (efter avståndet till familj och vänner dårå) är att man ju vill åka hem till Sverige regelbundet för att hälsa på. Och när man väl åker behöver man fyra till fem veckor för jetlag plus att hinna med allt. Så hela årets semester går åt till att åka hem till Sverige. Här har man bara fyra veckors semester och för mig är det 60% av fyra veckor då jag inte jobbar heltid.

Och så är det pengarna. Sedan B fyllde två så betalar vi fullt pris för henne. Så i somras när vi åkte hem så betalade vi cirka $6k för flygen, dvs närmare 40 tusen kronor! Helt galet! Och då snackar vi ändå gratis boende, men att vi behöver pengar att leva för också medan vi är borta. Nu ska jag dock komma till saken: vi kan i princip inte åka på semester någon annan stans än till Sverige (en kort Europaweekend brukar vi trycka in). Alltså, jag vet att man inte ska klaga och att vi valt att bo här själva etc., men det är bara en av de där irriterande sakerna som man inte kommer runt. För det är underbart att komma hem till Sverige vartannat år (och nu har vi varit där två somrar i rad), men det är inte ”semester” på det avslappnande och äventyrande sättet.

Till exempel, mina föräldrar spenderar vinterhalvåret i Sydafrika. Ett helt fantastiskt land i en fantastisk världsdel. Men vi har bara varit hos dem en enda gång sedan de köpte huset år 2008. Det var medan vi bodde kvar i Sverige. Om vi ska åka dit nu (längtar längtar!) så får vi göra det ISTÄLLET FÖR en Sverigeresa. Hur förklarar man för systrar och vänner att man inte kommer hem på fyra år? De kan inte alltid komma hit heller av olika anledningar och det kan man ju förstå. Dessutom vill jag till andra länder också som Sydamerika igen och New York och…

Big f*ing bohoo, jag vet, men vill bara dela med mig lite av tankarna som snurrar i mitt huvud.

Och än en gång kommer jag fram till att jag måste vinna på lotto.

/CC

Jag älskar kaktusar!

Jag älskar kaktusar!

De bästa!

De bästa!

Vi kallar detta hus James Bond-huset. Vem bor i det? Vem har byggt det? Jag är så nyfiken, men hittar inget på nätet. Dåligt värre world wide web!

Vi kallar detta hus James Bond-huset. Vem bor i det? Vem har byggt det? Jag är så nyfiken, men hittar inget på nätet. Dåligt värre world wide web!

James Bond-huset från andra vinklar.

James Bond-huset från andra vinklar.

IMG_3609

Maroubra Beach

Maroubra Beach

Heart warmers.

Heart warmers.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna